Kapitel 13 - Cold shower

Tidigare i kapitel 12:

Alla andra tystnar och jag lyfter försiktigt blicken från pizzan i min hand. Jag inser fort att frågan var riktad till mig eftersom alla nyfiket tittar på mig och att det var killen med svart hår som hade ställt den. Jag är precis på väg att svara då killen med krulligt hår utbrister,

”I know! We can do a “get to know” game? I don’t think she knows who anyone of us is either.” Alla nickar instämmande och sedan sätter vi oss i en ring på golvet. 

Alice pov –

Jag väcks med ett ryck när väckarklockan ringer. Jag bestämmer mig att jag ska duscha efter jobbet istället för före så då kan jag ligga kvar i sängen en stund till. Jag lägger mig tillrätta och tankarna vandrar tillbaka till kvällen innan. Det var verkligen jättetrevliga killar. Roliga var dem också. Jag hade fått lära mig deras namn och massa andra grejer om dem. Han med krulligt hår heter Harry. Han med blont hår heter Niall, han med svart heter Zayn och han med brunt hår heter Liam. Jag hade fått veta att alla utom Liam var singel. Louis och Harry bor tillsammans, men alla killarna bor som på samma område i London. Alla hade sökt till X-factor och det var där de blev ihop satta till ett band. De var kända över hela världen. Alla är från England förutom Niall som är från Irland. Man märker att han inte är från samma ställe som de andra för han har en lite roligare dialekt, men jag tycker den är jättecharmig. Louis är 91a, alltså äldst av alla killarna, men han beter sig som att han är yngst. Niall, Zayn och Liam är 93or och Harry som är yngst är 94a. Alla killarna var verkligen sig själva, inte sådär stroppiga som jag trodde att de skulle vara. Vi hade skrattat så vi fått kramp i magen i princip hela kvällen, och jag känner av det i magen idag.

 

Jag slänger en blick på klockan och bestämmer mig för att stiga upp. När jag tagit på mig alla kläderna så går jag tyst ner till köket som alla andra mornar. Som vanligt möts jag av Kristoffer och alla andra i kökspersonalen.

”Hade du en trevlig kväll igår?” Frågar Kristoffer och flinar.

”Jaa, det hade jag. Men varför flinar du sådär läskigt?” svarar jag honom lite avvaktande.

”Äh, tänkte bara. Vem var egentligen den där killen du hade med dig igår? Och vilka var de andra som kom sen?”

”Det var det här brittiska pojkbandet som skulle komma hit. One Direction. Jag och Stefan åt middag med dem och lärde känna dem lite. De är faktiskt jättetrevliga.”

”Jasså? Så är det nåt mellan dig och han Louis eller vad han nu hette?” Kristoffer blinkar med ena ögat.

”Men ge dig, vi är bara vänner. Jag känner honom ju knappt.” Säger jag slår honom löst på armen och vänder mig sedan snabbt om då jag känner hur mina kinder hettar.

”Visst om du säger det så.” Hör jag Kristoffer skrocka bakom mig.

Jag går och tar för mig av personalens ”frukostbuffé” som finns i köket. Även fast jag åt ganska rejält igår kväll så är jag ändå jättehungrig. Det blir en skål med jordgubbs yoghurt och flingor, en ostmacka och ett glas apelsinjuice.

Jag äter snabbt upp allting och ställer in disken i diskmaskinen. Precis då jag är på väg ut ur köket kommer Stefan insläntrande. Han ser ut som att han hade varit uppe längre än mig, vilket han säkert var också. Helt säker är jag inte eftersom jag gick och la mig före honom.

”När gick du och la dig egentligen?” Frågar jag.

”Ööh, typ 4?” Mumlar han till svar.

”Lyckat. Vad är mina arbetsuppgifter för idag?”

”Du ska ta killarna på en ridtur. Har för mig att ingen av dem har ridit förut så lycka till.” Säger Stefan och ger mig tummen upp. ”Men jag tror inte de kommer vakna för än till lunch så ni får ta med er piknik mat och äta i skogen. Men till dess får du mocka och sådant, så lämna mig nu. Jag är trött.”

”Men, varför kan inte du följa dem ut? Dom känner ju dig bättre egentligen.”

”För att morsan sa nu när jag mötte henne att jag ska åka till Sundsvall och kolla på en ny häst. Ska åka om typ en timme och kommer inte hem för än sent ikväll.

”Okej.” Suckar jag och går sedan ut till stallet, 25 stora boxar tar sin tid att mocka så det är väl bara att sätta igång.

 

Harry’s pov –

Jag sätter mig upp med ett ryck och stirrar förvirrat runt omkring mig. Var är jag hinner jag tänka innan jag kommer på svaret. Jag kollar klockan på mobilen som ligger under huvudkudden och suckar. Klockan är bara 8 så jag gissar att jag är den enda av oss som är vaken. Det blev sent igår kväll med Stefan och Alice. Eller Alice gick och lade sig vid ett, då hon satt och halvsov mot Niall’s axel ett bra tag medan Louis slängde några avundsjuka blickar då och då. När hon insåg vad hon gjorde så blev hon jättegenerad och mumlade något om att hon skulle upp tidigt, sa god natt och drog. Stefan däremot stannade till nästan fyra. Han var en riktigt härlig kille, verkligen. Jag tror att de andra killarna tycker likadant som jag och att det skulle varit trist här utan honom. Alice är också jättetrevlig, bara lite blyg.

 

Med en djup suck sätter jag mig upp och slänger benen över sängkanten. Jag går ut till ”vardagsrummet” och in till badrummet. Jag drar av mig kalsongerna som är det enda jag har på mig och stiger in i duschen. Jag startar vattnet och skriker till då vattnet träffar min hud. Det är iskallt. Jag tar ett förskräckt steg bakåt och är nära att halka omkull. I panik vrider jag på handtaget där man ändrar värmen och pustar ut då jag känner att vattnet stiger i temperatur. Jag tar ett steg framåt så jag hamnar i duschstrålen igen och nu är det varmt vatten som träffar min kropp. Ett bra tag står jag och bara njuter av värmen som sprider sig i min kropp. Jag schamponerar håret och tvålar sedan in kroppen. Jag låter allt rinna av mig innan jag stänger av vattnet och sträcker mig sedan efter en stor, vit, fluffig handduk. Jag virar den runt höfterna, går ut från badrummet och in på mitt rum igen.

 

Jag letar reda på ett par rena kalsonger, mjukis byxor, en t-shirt och en hoodie. På med kläderna och sedan torkar jag håret med handduken lite snabbt. Mer än så behövs inte för att håret ska börja krulla sig. Magen börjar kurra och jag bestämmer mig för att chansa och gå och äta frukost. Även om jag är själv så känns det ändå ganska skönt, lite alone time med mig själv typ. När jag kommer fram till matsalen så har de turligt nog börjat servera frukosten. Jag går fram till det stora bordet och plockar på mig massa mat. Till min lycka ser jag att de serverar köttbullar! Jag går och sätter mig och börjar sedan tugga i mig all mat. När jag har ätit upp så klappar jag mig nöjt på magen, reser mig upp och går bort med all disk till där man lämnar det. Sedan går jag ut från matsalen. Där stannar jag och funderar på vad jag ska göra. Jag vill vara snäll med Louis så jag tänker låta honom sova ut. Det behöver han. Utan att jag tänker på det så går jag ut från hotellet, över gårdsplanen och mot stallet. Dörren står på vid gavel och inifrån stallet hör jag någon sjunga. Fint kan jag inte precis säga att det låter.

 

Jag smyger försiktigt in i stallet och kikar runt. Radion spelar musik på ganska hög volym, Girls Just Wanna Have Fun är låten som spelas just nu. Jag smyger en bit in i stallet mot det håll som jag hör den ”fina” sången ifrån och stannar då jag kommer fram till en hästbox med en skottkärra utanför. Jag kikar försiktigt över kanten på boxväggen och där ser jag Alice stå och hoppa runt medan hon sjunger för fulla muggar. Utan att tänka mig för så hoppar jag fram och börjar fjantsjunga med i låten. Alice min är obeskrivlig då hon ser mig hoppa fram. Först stelnar hon till och börjar rodna, men sedan så börjar hon asgarva. Tillsammans så sjunger och dansar vi tills låten är slut.

”Well, that was different.” säger Alice skrattandes medan hon sätter sig ned mot en av väggarna i boxen.

”That was not different, that was fun!” Säger jag och ger henne ett stort leende. ”Haha don’t hate me now, but you are a really bad singer.”

“Haha, I know I am. I just really like to sing like that when I’m alone in the stable and are doing work.” Hon ger mig ett så stort leende så man kan se att hon har skrattgropar, riktigt sött faktiskt. ”But what are you doing here? I thought you guys would sleep until like lunch or something.”

“I just couldn’t sleep. And I thought it would be nice to have some alone time with myself but then I ended up here with you instead.”

“Okey. Well, now when you’re here you can be an angel and help me with the stable work that I’m supposed to do before I’ll take you guys out for a ride.” Säger Alice med sockersöt röst och gör stora puppy-eyes.

“Whoa whoa whoa… Take that one more time. We, like me, Niall, Zayn, Louis and Liam, are going

to ride horses? Horses?! Do you want to kill us?! Säger jag förskräckt, det här var jag inte beredd på.

”Yes!” Säger Alice och flinar. ”You guys are going to ride a horse each. Now, let’s get to work!”


Nytt, lite längre kapitel till världens bästa läsare som gjorde ett nytt besöksrekord igår! ♥ Minst 12 kommentarer för nästa kapitel. Hoppas ni gillar det!


Kapitel 12 - You are beautiful

Tidigare i kapitel 11:

”Can I ask you something? You don’t have to answer if you don’t want to.” Säger han försiktigt och vänder sig mot mig.

“Sure.” Ler jag försiktigt.

”Why did you run away from us earlier? From the dining-room and when you were outside with the horse I mean.” Frågar han och möter min blick. 

Alice pov - 

Jag kan se att han är lite sårad över att jag hade sprungit ifrån honom, och utan att jag hinner fundera så kommer orden ut ur min mun helt av sig själv.

” I was just too embarrassed. I mean, from when I had run into you in the night. I thought that you thought that I just was some clumsy, ugly girl or something. When I passed out in the dining-room and woke up and saw you and your friends starring at me I just got even more embarrassed. God, I’m so clumsy.” Svamlar jag och kollar ner i mina händer.

”Alice.” Hör jag Louis säga och jag tittar försiktigt upp från mina händer. ”You may be a little clumsy, but I think that’s just cute. And how can you say that you’re ugly?!” Hans ögon stirrar intensivt in i mina.

“Because I am.” Mumlar jag och sänker blicken igen när jag känner hur tårarna hotar att komma fram.

Jag känner hur en hand tar ett försiktigt tag om min haka och lyfter försiktigt upp mitt ansikte. Åter igen så möter mina ögon hans och det känns som att tiden stannar.

”Trust me when I say this. You are one of the most beautiful girl I have ever met.” säger han mjukt.

Louis pov –

“You are one of the most beautiful girl I have ever met.” Säger jag mjukt.

Plötsligt börjar det rinna tårar nedför Alice’s fräkniga kinder och hon drar sig bort från min hand och sätter sina händer framför sitt ansikte. Sa jag någonting fel? Utan att tänka mig för sätter jag mig närmare henne och sedan lägger jag försiktigt armarna om henne och drar in henne i en kram. Hon stelnar till, men sedan slappnar hon av. Jag känner hur hon snyftar till då och då men säger ingenting. Jag själv vet att ibland är det skönast att bara vara tyst då man är ledsen. Plötsligt drar hon sig bort från mig med ett ryck och ställer sig upp.

”Kristoffer should have the food ready now. Let’s go.” säger hon och börjar gå mot dörren.

Jag sitter förvirrat kvar men sedan ställer jag mig upp och går efter henne. Hon gör mig så förvirrad.

Alice pov –

Varför? Varför ska jag alltid skämma ut mig? Helvete. Vi går tysta bredvid varandra ner till köket. När vi kommer ner så ser vi att alla killarna står utanför. När de hör att det kommer några nedför trappan så vänder sig alla mot oss.

”What have you two been up to?” Frågar en kille med krulligt hår och flinar.

Han ser inte att jag är alldeles rödgråten.

”Alice, vad har hänt?” viskar Stefan oroligt och drar in mig i en kram.

”Det är ingenting, slog bara i foten i sänggaveln bara.” Säger jag och drar mig bort från Stefan.

Han kollar skeptiskt på mig, men verkar inse att han inte kommer få veta någonting nu så han vänder sig istället mot de andra.

”Where is the food?” Frågar en blond kille hungrigt.

“We were just about to get it.” Säger Louis och börjar gå in till köket.

Vi andra följer efter och mycket riktigt så är all mat klar, och det luktar underbart.

”Oh wow. This IS a lot of food.” Säger Louis förvånat. “Lucky we all are here so everyone can help and carry all the food, because I don’t think me and Alice would have made it by ourselves.  

“Hope you all will like it. I have put a lot of love in this food. Now I’m going to sleep.” Säger Kristoffer trött då han kommer ut från kylrummet.

”Thank you so much Kristoffer, everything looks great!” Säger Stefan och dunkar Krisoffer i ryggen.

Vi alla nickar och instämmer och börjar sedan plocka på sig så mycket mat vi kan bära. Då vi har kollat så att vi har med oss allting så går vi tillbaka till rummet där vi hade varit förut. När vi kommer in i rummet så lägger vi all mat på soffbordet, men det blir snabbt fullt så då lägger vi resten på ett skrivbord som finns.

”Can we please eat now?” Frågar den blonda killen och ser faktiskt ut som att han kommer svimma när som helst av hunger.

Alla nickar och sedan hugger vi in på all mat som vi beställt. Jag insåg inte att jag var så hungrig för än jag tar en tugga av en pizza bit. Jag äter upp biten på ett nafs och hugger sedan in på en till. Jag kollar mig omkring på killarna som sitter runt omkring mig. Det är första gången jag kan kolla på dem ordentligt. Jag vet ju knappt ens vad någon av dem heter. Stefan och Louis är de enda namnen jag vet. Alla killarna faller in i diskussioner om olika saker, medan jag sitter tyst och iakttar dem. Jag sveper med blicken över killarna och fastnar på Louis. Han är inne i en intensiv diskussion med den blonda killen. Tänk att han sa allt det där snälla när vi var uppe på mitt rum. Jag känner honom inte ens, och ändå är han så snäll och omtänksam. Och hans kram. Åh, jag kände mig så säker då han hade kramat om mig. Plötsligt så möter Louis min blick och fyrar av ett leende mot mig. Min blick sänks snabbt och jag trycker in en stor bit pizza i munnen.

”So, who are you exactly?” hör jag någon säga till höger om mig.

Alla andra tystnar och jag lyfter försiktigt blicken från pizzan i min hand. Jag inser fort att frågan var riktad till mig eftersom alla nyfiket tittar på mig och att det var killen med svart hår som hade ställt den. Jag är precis på väg att svara då killen med krulligt hår utbrister,

”I know! We can do a “get to know” game? I don’t think she knows who anyone of us is either.” Alla nickar instämmande och sedan sätter vi oss i en ring på golvet. 

 


Förlåt förlåt förlåt! Jag är verkligen jätteledsen att det inte blev något kapitel igår som jag hade lovat... Är typ inne i nån sorts svacka där jag inte är nöjd över någonting som jag skriver, men jag hoppas ni gillar det. Minst 10 kommentarer för nästa del ♥

 


Förlåt!

Vet att jag lovade att det skulle komma upp ett kapitel ikväll, men jag kan tyvärr inte få tag på det för än imorgon:( Är verkligen jätteledsen!
Här får ni i alla fall en liten sneak-peak på kapitel 12:


Jag kan se att han är lite sårad över att jag hade sprungit ifrån honom, och utan att jag hinner fundera så kommer orden ut ur min mun helt av sig själv.
” I was just too embarrassed. I mean, from when I had run into you in the night. And I thought that you thought that I just was some clumsy, ugly girl or something. And when I passed out in the dining-room and woke up and saw you and your friends starring at me I just got even more embarrassed. God, I’m so clumsy.” Svamlar jag och kollar ner i mina händer.
”Alice.” Hör jag Louis säga och jag tittar försiktigt upp från mina händer. ”You may be a little clumsy, but I think that’s just cute. And how can you say that you’re ugly?!” Hans ögon stirrar intensivt in i mina.

:)

Två kommentarer fattas till nästa kapitel. Jag lovar att om ni ger mig de kommentarerna innan klockan 17 så kommer kapitel 12 upp ikväll;)

Snabb update...

Okej, igår dampade det vääääldigt mycket med blogg.se's hemsida. När man försökte publicera ett inlägg så kom det bara upp att det var nåt som hade gått fel. Så jag försökte publicera kapitel 11 ett antal gånger vilket slutar med att det finns fyra kapitel uppe istället. Hade lagom mycket damp igårkväll så. Så de kommentarer som hamnade i de 3 kapitel som jag tog bort är tyvärr också borta. Är jätteledsen över det, men hoppas att ni förstår.
Pussar

Kapitel 11 - Puppy-eyes

Tidigare i kapitel 10:

”Good, so that’s two people. Alice can you take the food-list? Louis would just lose it.” Säger han och räcker henne listan på maten som vi ska ha, samtidigt som han blinkar med ena ögat.

”Ha-ha, very funny. ”säger jag och boxar till honom på axeln.

”Shall we go then?” säger jag sedan och möter Alice’s underbara ögon.

Louis pov –

Okej Lou. Ett steg i taget. Höger, vänster, höger, vänster. Kom ihåg att andas också. Åh, hon är så fin.

 

Alice pov –

Vi går helt tysta bredvid varandra. Ingen av oss har sagt någonting sedan vi lämnade de andra. Även om köket ligger ganska nära killarnas rum så känns det som en evighet innan vi kommer fram. Precis när vi är utanför köksdörren så kommer jag att tänka på när jag sprang in i Louis och jag känner hur jag rodnar. Skärp dig nu Alice, säg någonting. Vi går in i köket och möts av Kristoffers glada ansikte.

 

”Nämen hej Alice! Trodde du hade glömt att äta. Vem är det du har med dig?” Hälsar han glatt som vanligt.

”Hej Kristoffer, nejdå, inte kan jag väl glömma din underbara mat heller.” Svarar jag och ger honom en kram. ”And this is Louis, he’s one of the boys from England.” Fortsätter jag sedan på engelska och gör en gest mot Louis som står och ser lite förvirrad ut.

”Hello, I’m Kristoffer. And i’m the head-chef here at the hotel.” Säger Kristoffer på hackig engelska och sträcker fram handen mot Louis.

”Hi, I’m Louis.” Säger Louis och skakar hand med Kristoffer.

”So, we have like a list of food that the other guys want, so can you fix it for us? Säger jag och gör puppy-eyes till Kristoffer.

“Oh no, not the puppy-eyes. You know I can’t say no when you do that.” Svarar Kristoffer och ler. “Watch out for those, if you look at her when she does her puppy-eyes, you’re never going back.” Fortsätter han sedan och tittar varnande på Louis.

“Haha, I’ll try.” Säger Louis och blinkar med ena ögat.

”So where is that list then?” Frågar Kristoffer och jag räcker listan till honom. ”Oh, this is a lot of food, how many people is it that’s going to eat all this?!” sager han och stirrar på listan.

“Seven!” Säger Louis och ger Kristoffer ett stort leende.

”Wow, okay. I guess that I have to get started if you want the food tonight.” Suckar Kristoffer och går iväg och börjar leta fram allt han ska ha. ”This will take about a hour. You guys can go and do something else.” Säger han över axeln till mig och Louis.

”Okey, see you in a bit.” Säger jag och vinkar.

“Bye.” Säger Louis och sedan vänder vi och går ut genom samma dörr vi kom in via.

 

”So, what shall we do? Do you want to go back to the others?” Jag rycker till då jag hör Louis röst.

”Öhm, what ever. What do you want to do?” Säger jag och möter hans blick.

”I don’t feel like going back to them yet. Can’t we go to your room or something? Svarar han och ger mig ett försiktigt leende.

Åh gud, hans leende gör mig knäsvag. Fokusera nu Alice. Han vill gå till ditt rum, tänk nu. Har du städat rummet? Ah, jag kommer inte ihåg.

”Eh, yeah sure. If you want to.” Säger jag blygt.

Han nickar och jag börjar gå mot trappan och han följer efter mig.

”Uh, this is kind of awkward, but your name is Alice right?” frågar Louis försiktigt.

Jag blir så förvånad över frågan att jag tvärstannar mitt i trappan, vilket slutar med att Louis går rätt in i mig.

”Oh sorry. I totally forgot to introduce myself. Hi, my name is Alice.” Säger jag och sträcker fram min hand mot honom. Var fick jag modet ifrån egentligen?

”Well hello, I’m Louis but you can also call me Boobear.” Svarar han med ett stort leende och tar min hand.

 

När han tar min hand i sin så känner jag den där stöten igen och jag blir alldeles varm i kroppen. Jag möter hans blåa, fina ögon. Det känns som en evighet innan jag inser att jag fortfarande har hans hand i min. Jag drar till mig handen med ett ryck och vänder mig sedan snabbt om igen och går den sista biten upp för trappan. Jag kan höra hur han följer efter mig. Snabbt går jag genom korridoren och sedan fram till min dörr. Med ett djupt andetag ber jag tyst för mig själv att det inte är allt för stökigt. Han ställer sig bredvid mig och jag kan känna hans blick på mig. Jag öppnar sakta dörren och går sedan in med Louis efter mig. Jag andas lättat ut då jag ser att det faktiskt är ganska fint städat. Louis går och ställer sig mitt i rummet och kollar sig omkring, själv vet jag inte var jag ska ta vägen så jag står bara kvar innanför dörren och tittar på honom.

 

”You have a really nice room, it’s very cozy.” Säger han och sätter sig ner på min säng.

Han plockar upp gosedjurs hästen som var en av de få sakerna jag hade med mig då jag kom hit, den jag fick av mamma.

”Well, thank you.” Stammar jag fram, och sen vet jag som inte riktigt vad jag ska säga.

”Please come and sit down. You make me nervous when you stand there.” Säger han och ger mig ett av sina underbara leenden.

”Oh, yeah, sorry.” Säger jag och går sakta och sätter mig bredvid honom.

Det blir en ganska pinsam tystnad när ingen av oss kommer på någonting att säga. Tillslut blir det Louis som bryter tystnaden.

”Can I ask you something? You don’t have to answer if you don’t want to.” Säger han försiktigt och vänder sig mot mig.

“Sure.” Ler jag försiktigt.

”Why did you run away from us earlier? From the dining-room and when you were outside with the horse I mean.” Frågar han och möter min blick. 



Här har ni kapitel 11. Blev inte så jättenöjd över det här kapitlet heller men hoppas det duger... Minst 10 kommentarer för nästa del:) Puss på er ♥


Besöksrekord!

Woho, ni är fanimig bäst! ♥ Trodde verkligen inte det här då jag startade bloggen..

Kapitel 10 - Vas happenin?

Tidigare i kapitel 9:

”Stefan kom igen! Släpp ner mig. Jag har ju stallkläderna på mig! JAG LUKTAR! STEFAN!” Får Alice fram där hon hänger över axeln.

Jag stannar med ett ryck och säger sedan med tillgjord röst.

”Du har helt rätt lill-tjejen. Du stinker!” 

Harry’s pov –

”Where is he? I’m starving! Gnäller Niall.

Han ligger på rygg på golvet med armar och ben spretande åt alla håll. Zayn och Louis ligger i soffan, med benen uppe vid ryggstödet och huvudena neråt mot golvet. Med jämna mellanrum så petar den ena av dem på den andra och säger ”POTATO”. Liam är inne i Louis sovrum och pratar med Danielle. Eller, jag gissar att det är Danielle eftersom han lös upp då hans mobil började ringa. Själv sitter jag på en stol och kollar Twitter. Det var nästan två timmar sedan som vi lämnade Stefan i stallet och alla börjar bli ganska hungriga. Plötsligt hörs ett dovt knackande på hotelldörren och Niall flyger upp från golvet innan någon annan har hunnit reagera. Han springer fram till dörren och sliter snabbt upp den.

”Finally, I’m sta…” Börjar han säga med tystnar snabbt.

 

Jag tittar nyfiket upp från mobilen samtidigt som Zayn och Louis sätter sig normalt. Men eftersom Niall blockerar typ hela dörröppningen så kan vi inte se varför han blev så tyst.

”Hello to you too Niall.” Hör vi Stefans glada stämma säga.

Niall flyttar sig från dörren och släpper in Stefan. Bakom Stefan så kan man skymta ett rött hårsvall.

”I told Alice that she could eat with us. Is that okay?” Frågar Stefan och drar fram Alice som stått och gömt sig bakom honom.

Hon har blicken nere i golvet, och henne lugg döljer hennes ansikte, men jag kan ändå se att hennes kinder skiftar till en lite rödare nyans.

”Of course!” Säger vi alla i mun på varandra och nickar.

”Great! So what are we eating?” Säger Stefan medan han sätter sig ner på den sista lediga stolen i rummet.

 

Han börjar sedan diskutera med Niall om vad vi ska beställa. Båda verkar vara lika matgalna. Alice står nu ensam kvar och tittar sig omkring. Osäkerheten verkligen lyser om henne och hon verkar inte veta var hon ska ta vägen när hon inser att det inte finns någonstans att sitta.

”You can sit here!” Säger Zayn och makar på sig så det blir en lucka mellan honom och Louis på soffan.

Hon rodnar lite men går faktiskt fram till soffan och sätter sig försiktigt ner mellan killarna. Hon har blicken fäst på sina händer som hon har i sitt knä. Stämningen i soffan är lite stel, men det är ju inte så konstigt egentligen.

”VAS HAPENIN?!” skriker Zayn plötsligt och petar Alice i sidan.

Hon skriker till samtidigt som hon hoppar en bra bit upp ur soffan. Hon stirrar med stora ögon på Zayn som sitter och skrattar. Plötsligt börjar hon också skratta, ett klingande härligt skratt. Vi andra, som blivit lika förvånade som Alice, tittar först förvirrat på varandra och bryter vi också ut i skratt.

 

”What’s going on?” frågar Liam förvirrat som kommer ut från sovrummet.

Ingen kan svara för vi skrattar för mycket. Till slut så lugnar vi ner oss.

”Well, that sure did break the ice.” flinar Zayn.

“Can we please order some food now? I feel like I’m going to die.” Ber Niall och slänger sig ner på golvet med en dramatisk gest.

”Of course my little princess. Anything for you my dear.” Säger jag och slänger mig på Niall.

”GROUPHUG!” hör jag Louis skrika och sen känner jag hur han landar på mig.

Det slutar med att alla ligger ovanpå stackars Niall, eller ja. Alla utom Alice som sitter kvar på soffan, men han skrattar i alla fall.

 

”Guys…” Hör vi Niall’s mummel längst ner i högen säga.

”I have a elbow in a very sensitive place.” Fortsätter han sedan.

Så snabbt som vi bara kan ställer vi oss upp, förutom Niall som ligger kvar på golvet och vrider sig.

”So..” säger Stefan och slår ihop händerna. ”What are we going to eat?”

 

Louis pov -

Efter ett tag så har vi bestämt vad vi ska ha, och vi kommer även fram till att istället för att ringa room-service så ska två stycken gå till köket och beställa.

”Who wants to go too the kitchen?” Säger Liam och tittar sig omkring.

”I can do it.” Säger Alice försiktigt och möter hans blick.

Och innan jag hinner tänka efter så åker min hand upp i luften.

”I can do it too!” Hör jag mig själv säga.

Jag känner hur alla blickar vänds mot mig, och Liam nickar.

”Good, so that’s two people. Alice can you take the food-list? Louis would lose it.” Säger han och räcker henne listan på maten som vi ska ha, samtigt som han blinkar med ena ögat.

”Ha-ha, very funny. ” säger jag och boxar till honom på axeln.

”Shall we go then?” säger jag sedan och möter Alice’s underbara ögon.


Here you go! Är inte så nöjd med det här kapitlet egentligen, men publicerar det ändå så att ni ska få någonting att läsa. Eftersom jag jobbar 8 timmar per dag och är helt slut på kvällarna så går det lite trögt att skriva nu, så inläggen kanske kommer med lite större mellanrum. Men men, minst 10 kommentarer för nästa del! ♥

 


Ang. kapitel 10

Kapitel 10 kommer imorgon kväll. Tack för alla kommentarer, ni är bäst!

Ny design

Ändrade designen nu ikväll. Ni ska bara veta hur mycket jag och Emelia (http://nnovellbloggen.blogg.se/) skrattade då jag försökte skriva infon i profilen... Lite övertrötta tror jag. Men i alla fall. Designen är väl inte perfekt, lite småsaker kvar att fixa. Headern är inte den mest avancerade. Men så trött som jag är just nu så kommer det inte gå att göra nåt mer ikväll hehe. Hoppas ni gillar den:D
Tryck F5 om ni inte kan se den nya designen eller om det bara ser konstigt ut...

Fråga

Har fått några kommentarer där folk undrar om jag kan skriva 1D's perspektiv på svenska, men hålla dialogerna på engelska. Så jag undrar om jag ska börja skriva så eller om jag ska fortsätta ha killarnas perspektiv på engelska som det är nu? :)
It's up to you guys! <3

Kapitel 9 - You dropped something

Tidigare i kapitel 8:

I realize that we’re in mine and Louis room and the guys are looking in a menu.

“Yeah, just something that sounds good. Maybe pizza or something?” I answer and sit down beside Louis on the couch. 

Stefans pov –

Det är riktigt roligt att få hänga med några killar för en gång skull. Inget illa menat mot Alice och så, men det var faktiskt roligt att få några andra vänner också. Visst, jag hade ju kompisar inne i Umeå men dem pratade jag ju knappt med längre. Det har jag inte gjort sedan jag tog studenten och flyttat hit ut till morsan och farsan. Då jag inte jobbar har jag knappt någon ork till att åka någonstans så jag håller mig mest här runtomkring. Så att få umgås med ett gäng killar i min egen ålder säger jag inte nej till!

 

Jag sopar bort det sista från stallgången om ställer sopen där alla redskapen står. Jag kollar runt omkring mig för att försäkra mig om att allt är klart inför natten, går sedan till dörren och släcker. Jag skyndar mig över gårdsplanen, det håller på att bli ganska kallt nu. Det skulle inte förvåna mig om det kommer snöa vilken dag som helst. När jag kommer in till hotellet så tar jag av mig stövlarna, och skyndar mig snabbt upp till tredje våningen där jag har mitt rum. Jag slänger av mig stallkläderna jag har på mig och går sedan in i badrummet. Jag stiger in i duschen och startar vattnet. Det varma vattnet bränner mot min nedkylda kropp och jag står bara och njuter medan jag känner hur kroppen sakta men säkert börjar tina upp. Efter att jag bara stått där ett bra tag så schamponerar jag in håret och tvålar in kroppen. När det är bortsköljt så stänger jag av duschen och sträcker mig efter en handduk. Jag sätter handduken runt höfterna och går sedan ut till sovrummet medan jag nynnar på Pictures Of You - The Last Goodbye.

 

”Hej.” Hör jag en röst säga från min säng och jag tvärnitar förvånat.

Det skulle jag inte ha gjort, för mina fötter är fortfarande blöta och jag känner hur fötterna glider iväg. Jag landar på rumpan med en dov duns och jag hör ett klingande skratt.

”Alice! Vad gör du här? Du håller ju på att skrämma ihjäl mig.” Säger jag och ställer mig upp medan jag gnider min ömma rumpa.

Jag tittar upp på Alice nu sitter som förstelnad med en konstig blick. Plötsligt sätter hon händerna för ansiktet och slänger sig på mage ner i sängen där hon begraver huvudet i mina kuddar.

”Vad gör du?” Frågar jag förvirrat.

”Öhm, du tappade någonting.” Hör jag henne mumla.

”Va?” Säger jag och börjar titta mig omkring.

Plötsligt inser jag att handuken jag hade haft runt höfterna ligger kvar på golvet, och jag står spritt språngande naken inför Alice. Jag böjer mig snabbt ner, plockar upp den och sätter den sedan hårt runt höfterna igen. Med snabba steg går jag bort till min byrå där jag har underkläder och sådant och drar på mig ett par kalsonger.

 

”Är du klar nu?” Säger Alice ifrån sängen.

Hon sitter fortfarande med händerna för ögonen, men jag kan höra skrattet i hennes röst.

”Jadå, du kan vända dig om nu.” Säger jag.

Hon gör som jag säger och vänder sig mot mig. Jag kan verkligen se busigheten i hennes ögon. De riktigt lyser.

”Ja, vad var det nu som du ville innan du skrämde ihjäl mig?” Säger jag med en butter röst och lägger armarna i kors över bröstet.

Jag känner hur ett flin smyger sig fram över mina läppar.

”Jag ville bara höra om du ville äta middag tillsammans?” Säger Alice med ett lika stort flin som jag.

”Åh, jag skulle jättegärna göra det men jag har planerat att äta med killarna.” Svarar jag.

”Killarna? Vilka killar?” Hinner Alice fråga innan hon själv inser det.

Jag ser hur hon sjunker ihop och det glada i hennes ögon försvinner. Snabbt är jag framme vid sängen och sätter mig bredvid henne. Försiktigt lägger jag en arm runt henne.

”Men hörru, lill-tjejen. Du kan ju äta med oss! Jag tror nog inte killarna skulle bli arga om du följde med, de frågade faktiskt om dig då vi var i stallet. De sa att du typ hade skenat iväg från stallplanen tidigare idag.” Säger jag med en mjuk röst.

”Nä, va? Det skulle bara vara pinsamt ju. De tycker säkert bara jag är jätteklantig och ful.” Hörde jag henne mumla.

”Nä vet du vad. Du ska med mig om jag så måste söva dig med elefant-sömnmedel och dra dig på en matta.” Säger jag och ställer mig upp med ett ryck.

Alice tittar förvånat upp på mig, och jag kan se att hennes ena mungipa rycker diskret. Jag skyndar mig fram till garderoben och drar på mig en tröja och ett par jeans så fort jag bara kan, så att hon inte ska hinna smita.

”Kom nu!” Säger jag och drar upp henne från sängen.

 

Innan hon har hunnit reagera så har jag slängt upp henne över min axel. Jag går ut genom korridoren medan Alice protesterar och stretar emot. Vi möter några gäster som tittar konstigt på oss. Vaddå, har jag en stor finne i pannan eller? Jag bara skrattar och hälsar då jag går förbi dem.

”Stefan kom igen! Släpp ner mig. Jag har ju stallkläderna på mig! JAG LUKTAR STEFAN!” Får Alice fram där hon hänger över axeln.

Jag stannar med ett ryck och säger sedan med tillgjord röst.

”Du har helt rätt lill-tjejen. Du stinker!” 


Kapitel 9, here you go! Minst 10 kommentarer för nästa del:)


Mejl!

Tänkte bara säga att jag har en mejl som jag har endast till den här bloggen. Så om det är någonting speciellt som ni vill prata med mig om eller om ni kanske vill göra ett länkbyte eller nåt sånt, då är det bara att skriva till mig!
Mail-adressen: [email protected]

Kapitel 8 - Are you coming?

Tidigare i kapitel 7:

Jag känner hur tårarna börjar bränna och jag sparkar till Limbo i magen. Med ett förskräckt ryck rusar han iväg i galopp och jag håller hårt i mig i hans man. Jag vet inte om det är av fartvinden men tårarna har börjat rinna igen. Det enda jag kan tänka på är honom. Han var så vacker.


(BILDLÖST INLÄGG)

Louis pov –

Why is she always running away from me?

I see her red hair flow in the wind when she’s disappearing in the forest with the horse. She’s so beautiful.

“Did I say something wrong?” Niall asks and looks really confused.

He was the one that asked her how she did get up on the horse. I thought she had seen us when she came out from the building I think is the stable but when Niall asked her she seemed very surprised. When she met my eyes I saw tears building up in hers. And before anyone of us knew, she was galloping away.

 

“No, she was just surprised. Come on, let’s go and look for Stefan. I heard from someone in the staff that he usually is in the stable.” Harry says and pats Niall on his shoulder.

The other lads nod and start to walk towards the door that Alice came out from.

“Louis are you coming?” I turn to Liam who had asked me.

I realized that I was standing in the same place that I stood in when we saw Alice get up on the horse.

“Oh, yeah, sure.” I say and shake my head.

I start to walk and when I’m beside Liam he starts to walk too. I can feel that he looks at me but I don’t say anything. We walk through the stable door and see that Harry, Niall and Zayn is talking to Stefan. When they here that someone comes in to the stable they turn their heads towards the door. When they see that it’s me and Liam they start to smile and waves.

“We found Stefan!” Niall says and seems to be very proud of it.

“Haha we can see that Niall.” Liam answers with a laugh.

 

 

Harry’s pov -

Niall does an ugly face and then turns to Stefan again.

“So, you work in here?” He asks Stefan.

“Yes, I’m like the boss in here.” Stefan answers.

He shows us around and talks about the horses a little. You can see that he is very proud of his work. He get’s that twinkle in his eyes and stands taller. He asks about us and we talk a little about our music. He’s easy to talk and joke around with and suddenly it’s time for dinner. Alice had still not come back from her ride.

 

“So, it’s time for dinner. Do you want to eat with us?” I ask Stefan.

“I would love to, but I can’t. The staff is not allowed to eat in the dining area unless there are no guests there.” Stefan answers and looks a little sad.

“Oh, okay. But does this hotel have room-service or something? Maybe we can have like a picnic in one of our rooms?” Niall says around on us.

“Yeah, that would be great!” We all say and look at Stefan with big smiles on our faces.

“Okay, I guess we can do that if you want.” Stefan says, you can see that he’s happy that we asked him to hang with us.

“Great! Let’s go then.” Zayn says and starts to walk towards the door.

“I just have to finish some things here in the stable, and then I’m going to take a quick shower. But can I meet you in your room in like an hour?” Stefan asks.

“Sure, we can be in mine and Louis room. Room 25.” I say and waves goodbye.

 

The other lads nod and waves and then we walk out from the stable. It has gotten pretty dark outside and totally random I start to think about Alice. I think about this night when I had laughed Louis in the face because I did think he were to tired so he’d started to hallucinate. But now I know that he really had met her. And he was right, she were a really beautiful bird.

“Harry, did you hear what I just said?” Liam says and give me a light push.

“Oh, sorry. I was just daydreaming.” I say and give him a little smile.

He laughs and shakes his head.

“I was just wondering what you want to eat.” He asks again.

I realize that we’re in mine and Louis room and the guys are looking in a menu.

“Yeah, just something that sounds good. Maybe pizza or something?” I answer and sit down beside Louis on the couch. 


Ganska kort kapitel, men men lite mer av pojkarna nu:) 8-11 kommentarer vill jag ha till nästa del:) PUSS PÅ MINA UNDERBARA LÄSARE!


Ni är underbara!

Åh, lyckan jag känner då jag får fler kommentarer på kapitlen än vad jag ber om! Blir så himla glad :D:DD:D:D Eftersom ni var så snabba på att kommentera senaste kapitlet så kommer kapitel 8 upp ikväll. Någonting måste ni ju få längta efter:]

*** ///// # DESIGN BY ELVIRA NYBERG # ///// # COPYRIGHT # ///// ***