Tidigare i kapitel 4:

Han tar ett hårdare grepp om min hand och drar försiktigt upp mig från golvet. När jag står upp så lyfter jag försiktigt blicken från mina fötter och möter de vackraste ögonen som jag någonsin sett.

Louis pov –

“Oh, I’m so sorry! I didn’t look where I was going! Did you get hurt? Let me help you up!” I say to the girl I walked into.

She’s looking down on the floor so I can’t see her face. I’m holding out my hand for her to take. She lifts her eyes and look at my hand. She slowly takes my hand, and when our hands meet I feel like a lightning struck in me. I don’t think she noticed, but she flinches a little. I carefully pull her up from the floor. She now stands in front of me with her eyes locked to the floor. Suddenly she lifts her eyes and meets mine. Oh my god, she is the most beautiful girl I have ever seen. She just stand there like a beautiful statue and stares into my eyes. I forget all about Eleanor. It’s like all the air in my lungs has disappeared, because I can’t make a sound. It feels like an eternity before anyone of us makes a move.

“I’m sorry.” she whispers and then runs up the stairs.

 I just stand there, still with no power to move. What just happened? Who was she? I suddenly start to walk in to the kitchen to pick up a glass of water, that’s why I came here. When the glass is filled up I start to walk again. I end up outside mine and Harry’s hotel-room. I realize that I haven’t gotten a key so I knock on the door. After a little while I hear steps on the other side of the door and then I hear Harry unlocking. When he opens the door and sees that it’s me he sighs and says.

“Where have you been? And why don’t you use your key?”

I just shake my head. I’m still in shock. I walk by Harry in to the room. I see a couch and sits down in it. I don’t say a word. Just sit there. Staring out in the blue. I feel the seat beside me move, and then I hear Harry’s voice.

“Dude, what happened? Why don’t you say something? You’re scaring me man! “

“I just met the most beautiful girl in the world. She literally took my breath away. When I held her hand it felt like I was struck by lightning. She had the most beautiful eyes ever. So blue, like ice. And her hair. Wow. It was like fire. Harry, was she a ghost?”

I turn my head so I can look at Harry. He stares at me with his eyes wide open and his mouth looks like a big O. Suddenly he starts to laugh. I have no idea why he’s laughing. After a while he stops to laugh and turn serious instead.

“Louis. You must really be tired. Who in the world would be awake this time at night? How much have you slept the last week? Anyhow, I really think you should go and sleep, and then we’ll talk about this in the morning? Okay? I’m also really tired so I’m going to sleep now. Goodnight, love you.”

“Uhm, night. Love you too. “

Maybe I had just made this up all in my head. As Harry said, I hadn’t got much sleep since Eleanor broke up with me. I took a look at my watch and was surprised of what the time was. 05.21. I really have to sleep now. I get up and walk to a door that was half open. I took a look inside and realized that it was the bathroom. I sighed and walked towards another door. This time it was right. I saw my traveling bags so I guessed that it was my room. I feel the tiredness hit me like a bomb, so I just walk to the bed and fall in it. And after a few seconds I fall asleep. For the first time in a week I dream of something else than Eleanor, I dream of The Girl.

Alice pov –

”I’m sorry!” Stammar jag fram innan jag springer iväg från honom.

Jag springer så fort jag kan till mitt rum, slänger igen dörren och kastar mig i sängen. Jag begraver mig under täcket och blundar hårt. Det enda jag ser är hans ögon. Hans lysande, vackra ögon. Vem var han?

Jag måste ha somnat till, för jag blir livrädd då väckarklockan börjar tjuta. Jag slår trött till den så den slutar med oljudet. Jag lägger mig tillrätta i sängen och funderar på vad det var för dag idag. Lördag. Min lediga dag. Varför har jag ställt väckarklockan om jag är ledig?! Med en suck drar jag det varma täcket runt mig och faller snart in i en behaglig sömn.

När jag vaknar nästa gång så vaknar jag helt av mig själv. Jag sträcker på mig och ryser av välbehag. Jag ligger kvar en stund och bara njuter. Plötsligt inser jag vad som hände inatt och jag sätter mig upp med ett ryck. Vem var han egentligen? Då slår det mig. Han måste ju vara en av de fem killarna som ska bo här i någon månad. En från One Direction. Jag slår handen för pannan och slänger mig kvidande ner i sängen igen. Såklart är han en av dem, och jag har totalt skämt ut mig för honom. Fan. Asbra första intryck Alice, bra jobbat!  Jag känner plötsligt att min mage börjar kurra och slänger en blick på klockan. 12.05, oj är den så mycket? Jag måste ha varit utmattad, för såhär länge brukar jag aldrig sova.

Jag slänger benen över sängkanten och drar på mig ett par mjukisar och en stickad tröja. Håret borstar jag för en gångs skull igenom ordentligt och låter det hänga. Jag öppnar dörren och går ner till köket. Där möts jag av underbara dofter. Jag drar in ett djupt andetag och magen kurrar ännu mer. Jag skrattar lite åt mig själv och går sedan fram till Kristoffer.

”Nämen god dag sjusovare! Sovit gott?” hälsar Kristoffer med ett leende.

”Haha hej, jadå helt okej faktiskt!” svarar jag glatt.

”Vad bra, du får ta mat från matsalen idag. Vi har inte hunnit plocka bort än.”

Jag nickar och säger hejdå innan jag öppnar en av de andra dörrarna som leder direkt in till matsalen. Precis när jag är på väg att ta första steget ut i matsalen tvärnitar jag och fryser till is. Där är han.

Ja, kapitel fem här dåååå:) Vill ha 4 kommentarer för nästa kapitel, från olika personer. Det var samma person som hade kommenterat tre gånger på förra kapitlet, så nu var jag egentligen bara snäll:) Men aja, enjoy!