Senaste kapitlet:

"Förlåt." hör jag efter en stunds tystnad. "Det är bara så svårt när jag saknar dig så mycket och jag vet att jag inte kan träffa dig."
"Visst. Jag måste gå nu. Hejdå." säger jag och lägger på innan han hinner svara.
Jag kastar mobilen till fotändan av sängen och slänger mig sedan ner i sängen med ansiktet ned i kudden. Jag ger ifrån mig ett kvävt skri och sparkar frustrerat med benen. Att killar kan vara så jobbiga.

"Ska vi leta jobb idag?" frågar Stella med munnen full av flingor.
"Jag kan inte." vi kollar frågande på Julie som stirrar på oss över kanten på hennes kaffemugg. "Jag ska kolla på universitetet ju."
"Ja just, det ska du ju." jag hade helt glömt bort att hon ska plugga här i London. Duktiga Julie. "Då är det bara du och jag idag Stellabella." jag sträcker mig över köksbordet och gör high five med Stella innan vi alla återgår till att äta upp våran frukost i tystnad.

"Jag hoppas verkligen att någon av dom jag har lämnat CV't hos kommer ringa upp." pustar jag medan jag slänger mig ned på en stol inne på ett café. Jag och Stella har gått runt i London i vad som känns som en evighet och lämnat våra CV'n hos olika företag och nu har vi äntligen tagit en paus och satt oss inne på ett café för att ta igen lite energi.
"Jag med. Speciellt den där klädaffären." Stellas svar är frånvarande och när jag kollar på henne så har hon blicken fäst på någonting bakom mig.
Jag vänder mig om och inser vad hon stirrar på. En kille. Jag är ju inte precis förvånad, Stella är så pojkgalen så det finns inte. Jag vänder mig tillbaka mot Stella och sparkar henne på smalbenet.
"Aj!" utropar hon och väcks från sin dagdröm.
"Ser du någonting du gillar?" retas jag och vickar med ena ögonbrynet medan jag diskret nickar bakåt mot killen.
"Men skärp dig." muttrar hon och smuttar på sin varma choklad. "Jag fastnade med blicken bara." fortsätter hon sedan och rycker på axlarna.
"Visst." skrattar jag och tar en tugga av min muffins som jag beställde innan vi satte oss.
"Jaja, har du pratat något med Niklas sedan vi kom hit?" frågar Stella och det är tydligt att hon försöker byta samtalsämne.
"Ja, imorse." suckar jag trött och drar en hand genom håret.
"Du låter inte precis glad över det?" Stellas fråga låter mer som en konstaterande och jag rycker bara på axlarna.
"Nej, det slutade med att jag la på i örat på honom för han blev så jävla avis på att Liam hade hjälpt oss." Stella nickar försående, för hon vet hur Niklas blir då jag umgås med andra killar.
"Hur är det annars mellan er då? Du verkar inte precis sakna honom så mycket." Jag har en snabb konversation i mitt huvud om jag ska berätta för Stella hur jag har börjat känna för Niklas och bestämmer mig för att berätta ändå. Hon är ju trotts allt min bästa vän.
"Sanningen är..-" börjar jag och får Stellas uppmärksamhet. "-att jag tror att jag har tappat mina känslor för honom. När han kysser mig och tar på mig så får jag en klump i magen. Och helt ärligt så hade jag inte ens tänkt en enda gång på honom sen vi kom hit fram till det att han ringde mig imorse, och det är inte precis glada tankar." maler jag på så snabbt som möjligt bara för att få det bortgjort.
"Wow. Jag hade ingen aning att du kände såhär Joss. Varför har du inte sagt någonting tidigare?" Stella kollar storögt på mig men jag hör i hennes röst att hon är förstående.
"Jag vet inte, jag har väl inte velat erkänna det för mig själv typ?" jag rycker på axlarna igen (en dryg ovana jag har) och tar förstrött en tugga från muffinsen.
"Vet du vad jag tror." jag kollar frågande upp på Stella. "Att ni behöver en paus från varandra. Tänk efter: du behöver ta en paus från honom och det får dig kanske att börja sakna honom igen. Och han behöver en paus från dig för att inse att du kan klara dig själv och att han inte behöver vara så klängig." säger Stella förnuftigt och jag kan inget annat än att tappa hakan.
"Jag visste inte att du kunde vara så smart när det gäller förhållanden." flinar jag åt henne och hon räcker ut tungan åt mig.
"Ibland så klickar det bara." försvarar hon sig och pekar på sitt huvud och jag brister ut i skratt.
"Tack, för att du finns här när jag behöver dig." säger jag nu seriöst och ger henne ett leende.
"Vad ska man annars ha bästa vänner till?" hon ger mig ett leende tillbaka innan hon tar en klunk från sin choklar. "Nu, kan vi prata om hur snygg rumpa den där killen har?"

"Joss!" hör jag Stella ropa från någonstans i lägenheten.
"Vad?" vrålar jag tillbaka medan jag scrollar igenom min Tumblr. Jag hör hur Stella svarar någonting men jag förstår inte vad hon säger. "Kom hit istället, jag hör inte vad du säger." skriker jag och snart kommer Stella in genom dörren till mitt rum.
"Jag frågade om vi ska bjuda Liam på middag, som tack för att han hjälpe oss igår och så." säger hon medan hon lägger sig bredvid mig på sängen.
"Ja, det tycker jag absolut att vi ska göra." jag nickar glatt. "Vi kan ju bjuda med hans rumskompis också så får vi träffa honom."
"Bra idé! Jag ringer Liam nu då." Stella halar smidigt upp sin mobil ur bakfickan på sina jeans och klickar snabbt fram ett nummer som jag antar är Liams.
"När hann du byta nummer med honom?" frågar jag henne med hon hyshar mig bara.
"Hi, Liam? It's Stella. I were just wondering if you and your roommate would like to come too dinner at our place tonight, as a thank you for helping us with out furniture and all that." babblar hon på och jag kan höra att hon är lite nervös. "You would? Great! So, uhm, be here at like eight or something? Awesome. No, you don't have to bring something, just yourself." hon skrattar nervöst när hon säger det där sista och jag kan inte hjälpa att skratta åt henne. "So we'll see you at eight then. Great, bye!" hon lägger snabbt på och begraver sedan ansiktet i sina händer.
"You just have to bring yourself?" retar jag henne och hon blänger på mig genom sina fingrar.
"Jag visste inte vad jag skulle säga, okej? Han gör mig nervös och helt awkward." gnäller hon och jag skrattar högt åt henne.
"Men Stella då. Jag tror minsan att det är någon som har en liten crush." säger jag med bäbisröst och nyper tag i hennes ena kind.
"Men gerej." skrattar hon och slår bort min hand innan hon sätter sig upp i skräddarställning. "Men helt ärligt så tror jag att jag kan falla för honom. Han verkar helt ärligt som en riktig gentleman. Speciellt om man jämför med killarna hemma i Sverige." hon får ett lite drömande uttryck i ansiktet och mitt leende växer. Liam skulle vara bra för Stella tror jag och jag håller verkligen med henne. Han verkar så mycket bättre än de killar hon har gått ut med hemma.
"Wow, vad är det med London egentligen? Såhär många seriösa samtal har vi väl inte haft på samma dag på hur länge som helst?" skojar jag och återgår till att kolla på Tumblr.
"I know, right?" skrattar Stella och lägger sig tillrätta bredvid mig. Det lägger sig en bekväm tystnad i rummet och jag börjar nästan tro att hon har somnat när hon plötsligt hoppar ur sängen och kutar ut i hallen.
"Vad håller du på mig?" ropar jag efter henne och kollar förvånat på dörren hon precis sprang ut genom.
"Klockan är ju redan sex och jag sa att dom skulle vara här vid åtta! Jag måste ju duscha, raka benen, sminka mig, fixa håret och laga mat." jag skrattar åt paniken i Stellas röst och återgår ännu en gång till datorn.

"That was so good. Thank you for the food!" säger Liam och Harry stämmer in.
"Thanks! It's kind of my speciality." säger Stella glatt och jag kan se att hon rodnar lite av Liams ord.
"It's kind of the only thing Stella knows how to cook." flinar jag retsamt mot Stella och hon ger mig en mörk blick.
"Well, it was really good. It's maybe the best spagetti bolognese that I've ever eaten." skrattar Liam och klappar Stella på axeln medan Stella mest ser ut som att hon ska smälta av hans beröring.
"Well, if you all are done with your food I can take your plates." jag ställer mig upp och börjar plocka ihop våra tallrikar.
"Here, let me help you." erbjuder sig Harry och jag nickar tacksamt.
Jag tar alla tallrikar och besticken medan han tar skålarna som maten var upplagd i och tillsammans går vi in i köket. Köket och matsalen/vardagsrummet har en vägg emellan varandra så jag är tacksam att Harry ville hjälpa mig så jag slapp gå flera gånger fram och tillbaka.
"Where should I put this?" frågar Harry när vi kommer in i köket och kollar sig omkring.
"Just put it on the counter there." säger jag och nickar mot köksön mitt i köket medan jag själv ställer ner allt porslin i diskhon. "Thank you." säger jag sedan till honom och ger honom ett leende.
"No problem. You gave me food so I have to make up for it somehow." svarar han ärligt och ger mig ett leende tillbaka.
Han har inget dåligt leende den här pojken tänker jag för mig själv. Eller han ser inte dålig ut överhuvudtaget. Gröna fina ögon, ett brunt lockigt hår som han har försökt kamma till, ett fint leende då och en sorts charm över hela sig. Jag väcker mig själv från mina dagdrömmar och rodnar då jag inser att jag stått och stirrat på den stackars pojken.
"So, uhm, could you help me with the dessert?" babblar jag och öppnar kylskåpsdörren så jag kan dölja mina hettande kinder för ett ögonblick.
"Sure." jag kan höra flinet i hans röst och svär tyst för mig själv medan jag snabbt plockar fram ingredienserna till efterrätten.
"Here." jag räcker Harry creme-fraicen och passionsfrukten innan jag stänger kylen och plockar fram vit choklad från skafferiet. "Put all of the chocholate in this bowl." instruerar jag honom och han nickar innan han börjar bryta sönder chokladen och lägger den i skålen jag ställt fram.
Medan han gör det så fyller jag en mindre kastrull med vatten och ställer den sedan på spisen och vrider upp värmen.
"Done." jag tar skålen från Harry och ställer den försiktigt i kastrullen med vatten för att försärka mig om att den inte tar i botten.
"What are we doing now?" frågar Harry och kollar på mig.
"We are going to melt the chocolate and then we're gonna blend it with the sour-cream."
"Cool, I've never tasted that before." säger han och börjar ladda diskmaskinen med disken vi plockade från matbordet.
"Dude, you don't have to do that." skrattar jag och försöker ta disken från hans händer.
"But I want to." flinar han och puttar mjukt bort mig från disken.
"You, my friend..-" jag pekar på honom med skeden jag använder till chokladen och han kollar roat på mig. "-are a wierdo."

"So where are you girls from? Liam said that you've just moved here and I can hear by your accents that you're not from England." frågar Harry nyfiket och kollar mellan mig och Stella.
Vi har pakerat oss i soffan med lite alkoholhaltiga drycker efter att ha ätit efterrätten och sitter nu bara och pratar om allt och ingenting.
"We're from Sweden." säger jag och Stella i mun på varandra.
"Sweden? I should have known that." flinar Harry.
"Why?" frågar Stella avvaktande och jag kollar misstänksamt på pojken med lockigt hår.
"Because you guys are hot, and girls from Sweden are hot!"
"You are such a guy." suckar jag men snart letar sig ett leende fram på mina läppar. Harry rycker bara oskyldigt på axlarna och flinar.
"Let's play a game!" utbrister Stella plötsligt och vi andra håller med. "I think I have a few drinking games on my phone." fortsätter hon och ålar fram mobilen, knappar runt lite på den innan hon hittar det hon letar efter och lägger den sedan framför sig på soffbordet.
"Everybody got something to drink?" frågar hon och kollar runt på oss och alla säger ja. "So this game is called 'The pointing game', and it goes like this. I am gonna read a sentence like: who do you think have had the most sex, and then you're gonna pint at the person you think have had sex the most times. And the person who got the most against you has to drink. Okay?" fan, jag hatar den här leken.

"I don't have the biggest ass!" protesterar jag fnittrandes medan jag har två fingrar pekandes mot mig. Jag känner hur mina kinder hettar men alkoholen i min kropp gör så att jag inte orkar bry mig.
"Yes, you do!" skrattar Stella och Harry nickar ivrigt att han håller med.
"Oh, and how would you know mr.Drunkguy over here." utbrister jag och stirrar på Harry.
"I..-" hinner han börja innan en telefonsignal ljuder genom lägenheten.
Det tar ett ögonblick innan jag inser att det är min mobil som ringer och jag ställer mig vingligt upp från soffan och tar mig in till mitt rum där jag lämnade min mobil tidigare.
"Jhello" sluddrar jag glatt utan att kolla vem det var som ringde.
"Joss?" hör jag Niklas röst på andra sidan luren och jag suckar tyst.
"Yup, det är jag det." jag slänger mig på rygg ner i sängen och leker lite med mitt hår.
"Är du full?"
"Det kan du ge dig på." skrattar jag utan att veta varför.
"Åh, okej. Jag tänkte bara be om urs..-"
"Vänta, det är någon som knackar på dörren." jag avbryter honom tvärt när jag hör en försiktig knackning på dörren. "Come in!" ropar jag och Harry kliver in. Jag klappar med handen på sängen bredvid mig för att visa att han kan sätta sig medan jag fortsätter prata med Niklas. "Vad tänkte du säga?" frågar jag honom och jag hör honom sucka medan jag känner hur sängen sviktar när Harry sätter sig.
"Jag tänkte bara be om ursäkt för hur jag betedde mig tidigare idag. Det var inte okej och..-" han avbryts åter en gång av att jag skriker till av att Harry har satt två fingrar i sidorna på mig, och kittlig som jag är så kan jag inte göra annat än skrika. "Vad hände Joss?" frågar Niklas oroligt medan jag börjar skratta.
"Det var bara Harry, han kittlar mig." fnittrar jag och försöker få bort Harrys händer men utan framgång.
"Harry? Vem är det?" jag är för full för att höra misstänksamheten i Niklas röst och skrattar när Harry börjar kittla mig i nacken istället.
"En kompis bara. Men du jag måste gå, vi har gäster.Puss hejdå." han hinner inte svara innan jag lägger på och kastar mig på Harry som börjar skratta.
"Who was that?" frågar han nyfiket medan jag försöker hitta ett ställe han är kittlig på.
"My boyfriend." muttrar jag medan jag utan resultat frustrerat fortsätter leta.
"You got a boyfriend? Harry kollar förvånat på mig och jag nickar.
"Yea." jag ger upp med att kittla honom och lägger mig istället bredvid honom.
"Do you love him?" sluddrar Harry, han har druckit minst lika mycket som mig ikväll och är ganska på lyset han med.
"I think I do. Or at least I did." suckar jag och vänder på huvudet så jag kan kolla på Harry.
Jag blir förvånad då hans ansikte var mycket närmare än jag trodde, det är bara några få centimeter mellan våra näsor. Men jag orkar inte flytta på mig, vi är ju vänner. Right?
"He's a lucky guy who has you as his girlfriend." flinar Harry och jag fnittrar till.
"Shut up. I'm like any other girl."
"No, you're special." säger Harry helt seriöst och innan jag hinner reagera så känner jag hans läppar mot mina.

Uuuh, vad hände här då? Jag hoppas att det inte blir för rörigt när jag hoppar i tiden så mycket mellan styckena, det är typ en "fas" jag har hamnat i haha. Lite kortare kapitel också. Nä men hoppas ni tycker om det här kapitlet och glöm inte att kommentera nu. Då skulle jag bli glad!