”Lean forward and swing you right leg over the back and glide down to the ground. Just like you did when you had a sadle.” han lyckas landa på fötterna och jag skrattar åt hur brett han går.

Han går fram till mig och ska precis böja sig ned och ge mig en kyss då den stora dörren på hotellet slås upp och Stefan rusar ut, tätt följd av resten av One Direction och Stefans föräldrar. Louis tar ett snabbt steg bort från mig och jag blir i princip påhoppad av Stefan och killarna.

-bildlöst inlägg-

Louis pov –

Jag ser hur Alice blir omfamnad av killarna (inklusive Stefan) och hör hur de överöser henne med frågor. Jag står lite avsides, med hästen som vi hade ridit på. Jag står där och kollar på henne. Hon som vänt mig i rätt riktning igen. Hon som har dragit mig upp från botten. Hon som inte vet om allt som hon har gjort för mig.

”Alice!” hör jag någon ropa och jag väcks från mina tankar.

Jag ser att killarna har skingrat på sig, och Alice ligger medvetslös på marken. Jag tar två stora steg och faller ned på knä bredvid henne. Hon ligger där på den snötäckta marken. Så vacker. Så fridfull.

”Alice?” jag skakar försiktigt på henne, men utan resultat. ”What happened?” frågar jag killarna som står runt om oss.

”She started to shake and then she just, like disappeared.” säger Liam oroligt och sätter sig ned bredvid mig och lägger en hand på hennes arm. ”She’s cold like ice!” utbrister han och tar snabbt bort sin hand från henne.

Jag känner försiktigt på hennes panna, sedan på hennes armar. Han har rätt, hon är riktigt kall.

”We have to take her inside, now! She is hypotermic, she barely has any clothes on and she has been out for several hours now and it’s -15^o outside. Come on now.” säger en kvinna som jag inte har lagt märke till förrän nu. ”Stefan, tar du hand om Limbo är du snäll?” det sista förstår jag att hon säger till Stefan, men vad vet jag inte.

Stefan nickar sammanbitet och tar tag i hästen, sedan leder han iväg den till stallet.

”Can someone please pick her up?” frågar kvinnan och tittar på oss killar som är kvar.

Jag ålar in en arm under hennes knäveck och en arm runt hennes axlar och så lyfter jag försiktigt på hennes lilla kropp. Hon har fortfarande samma fridfulla ansiktsuttryck och hon ligger lealös i mina armar. Jag följer efter kvinnan och vi går in i hotellet. Kvinnan går uppför den trappan som bland annat leder upp till Alice’s rum och mycket riktigt så stannar vi utanför hennes dörr. Kvinnan plockar fram en nyckel och låser upp dörren och går in i rummet. Jag följer efter och hon visar att jag ska lägga henne i sängen. Jag lägger försiktigt ned henne och stryker henne snabbt över ena kinden.

”Okay, so can someone of you boys run downstairs to the kitchen and ask Kristoffer for several bottles with hot water?” frågar kvinnan och blickar ut över oss.

“I can do it!” säger Zayn.

“I’ll follow and help him carry.” säger Niall och tillsammans försvinner de ut från rummet.

”Good. Now, you and you.” säger hon och pekar på Liam och Harry. ”You two, go and find some extra blankets in the storage at the end of the hall.” hon räcker över sin nyckel till Liam och de försvinner också ut genom dörren.

”And you.” säger hon till sist och vänder sig mot mig. ”Just sit here and watch over her. I can see that you really care about our little girl, so I’ll leave her under your supervision. When the boys comes back, you’ll lay the bottles of water next to her body. Then you’ll tuck her in under all the blankets. Do you understand?” jag möter kvinnans blick och nickar för att visa att jag förstått henne, sedan vänder jag min blick mot Alice igen.

Jag känner en lätt hand på min axel och vänder mig om för att kolla vem det är som tar på mig. Bakom mig står kvinnan och pendlar mjukt med blicken mellan mig och Alice.

”Stefan has told me about you and Alice. Just be careful and try not to hurt her, she is so fragile.” jag tittar förvånat på henne och hon ger mig ett leende. ”The reason why Stefan has told me is because I’m his mother, and Alice is like the daughter we never got. But, when she wakes up, call us. Here’s my and my husbands numbers.” säger hon och räcker över ett visitkort.

”I’ll promise.” svarar jag och tar kortet från hennes hand.

”Good. Goodbye then.” säger kvinnan och tar sedan med sig mannen ut från Alice rum och stänger dörren efter sig.

“Please Alice, wake up. Please.” viskar jag och lägger mina händer runt hennes ena hand.

Den är så kall. Jag sitter sådär någon minut, och bara håller hennes hand och tittar på hennes ansikte, innan dörren slås upp och Harry och Liam kommer inrusandes med sina famnar fulla av täcken. Kort därefter kommer Niall och Zayn tillbaka med vattenflaskorna. Jag berättar för dem var de ska lägga flaskorna och tillsammans bäddar vi in henne i alla täckena. När vi är klara så kan man i princip bara se hennes röda hår sticka fram under täckena.

”And what should we do now?” frågar Liam och sätter sig i hennes soffa.

“I’m not leaving her.” säger jag bestämt och sätter mig på den sidan av sängen som är ledig bredvid Alice.

”We know you wont.” flinar Harry och slänger sig ned bredvid Liam.

Efter lite diskussioner så bestämmer vi att Liam, Harry och Zayn ska gå till deras rum och duscha men sedan komma tillbaka. Under tiden som de är och duschar ska jag och Niall försöka hitta några madrasser som vi kan sova på här i hennes rum. Sedan när Liam, Harry och Zayn kommer tillbaka så ska jag och Niall gå och duscha. Jag hade protesterat väldigt mycket till att jag skulle lämna henne, men när killarna började hota med att de skulle slänga ut mig i snön naken så fick jag ge med mig. Jag och Niall hittar fyra stycken madrasser i förrådet där Liam och Harry hade hämtat täckena förut. Så vi släpar in dem i Alices’ rum och breder ut dem över hela golvet. Sedan sätter vi oss i soffan och väntar på de andra. Niall fipplar lite med sin mobil och jag sitter med blicken fastspänd på högen av täcken, ifall den skulle tyda på att Alice har vaknat.

Efter ett tag kommer resten av killarna tillbaka så jag och Niall beger oss ner till våra rum för att fräscha till oss. Jag duschar så snabbt jag kan och sätter sedan på mig mina pyjamasbyxor och en t-shirt. Sedan går jag upp till Alices’ rum igen. Där möts jag av tre killar som ligger i en hög på golvet och slåss eller något.

”Seriously? I leave the room for like five minutes and you managed to get in a fight?” skrattar jag och sätter mig på soffan.

Jag får inget svar utan de fortsätter bara att brottas tills Niall kommer in i rummet med famnen full av chips påsar och drickor.

”I thought that if we are going to have a sleepover we would need some snacks!” ler han och pular in en näve chips i munnen.

“I’ll decide what movie we are going to see!” utropar Harry och börjar rota i en hylla med massor av filmer. “And yeah, Louis. You’re sleeping in Alice’s bed.” hör jag Harry mumla med huvudet inne bland massa filmer.

”Fine. I’ve already slept there so it’s fine.” säger jag likgiltigt och rycker på axlarna.

All rörelse runt om mig stannar upp. Eller ja,

”You’ve done what?” frågar Harry samtidigt som han rycker till och ska vända sig om, men slår huvudet i hyllan ovanför. ”When did you do that?” fortsätter han sedan och gnider sig på huvudet.

”A couple of nights ago. Eleanor had called or texted me, I don’t remember. But whatever, she had told me that she missed me and stuff, and I were just wondering the halls and ended up here, crying my heart out to Alice. I guess I just was really tired and confused and I fell asleep because I woke up here the next morning.” säger jag med ännu en axelryckning.

“Aaaw, Boo Bear!” piper Zayn och hoppar på mig.

Det slutar med att jag ligger underst i en hög med fyra tunga kroppar ovanpå mig, men jag älskar dom ändå.

Alice pov –

Jag sätter mig upp med ett ryck i sängen. Jag är alldeles kallsvettig och hjärtat rusar i 1000km/h. Jag kravlar mig ur sängen och rusar till badrummet. Jag vankar av och an över golvet några gånger innan jag ställer mig framför badrumsspegeln och stirrar på mig själv. Ful. Innan jag vet ordet av så har jag knutig ena näven och slagit den hårt i spegeln. Oälskad. Glaset spricker och flera stora skärvor faller ned på golvet. Värdelös. Knogarna svider men jag bryr mig inte. Vidrig. Jag tar upp en stor glasskärva och stirrar på min reflektion i spegelglaset. Äcklig. Jag kniper ihop med handen runt skärvan och jag känner hur kanterna skär in i handen. Oduglig. Jag trycker skärvan hårdare in i handen och ett ljust skri slipper ut från mina läppar. Ensam. Jag känner hur det börjar snurra och jag faller ihop i en hög på golvet och medan jag tappar medvetandet bit för bit snurrar fortfarande orden runt i mitt huvud som jag fick höra dagligen under många år. Hjälp.

Okej, jag erkänner. Det här kapitlet sög. Alice börjar spåra och jag vet helt ärligt inte var det håller på att ta vägen. Det är säkert fullt av gramatiska fel i både engelskan och svenskan men just nu orkar jag inte bry mig så mycket om det haha. Här har ni i alla fall kapitel 30, hoppas det duger!

Minst 20 kommentarer från olika personer för nästa kapitel? ♥ Jag älskar er.