Tidigare i kapitel 10:

”Good, so that’s two people. Alice can you take the food-list? Louis would just lose it.” Säger han och räcker henne listan på maten som vi ska ha, samtidigt som han blinkar med ena ögat.

”Ha-ha, very funny. ”säger jag och boxar till honom på axeln.

”Shall we go then?” säger jag sedan och möter Alice’s underbara ögon.

Louis pov –

Okej Lou. Ett steg i taget. Höger, vänster, höger, vänster. Kom ihåg att andas också. Åh, hon är så fin.

Alice pov –

Vi går helt tysta bredvid varandra. Ingen av oss har sagt någonting sedan vi lämnade de andra. Även om köket ligger ganska nära killarnas rum så känns det som en evighet innan vi kommer fram. Precis när vi är utanför köksdörren så kommer jag att tänka på när jag sprang in i Louis och jag känner hur jag rodnar. Skärp dig nu Alice, säg någonting. Vi går in i köket och möts av Kristoffers glada ansikte.

”Nämen hej Alice! Trodde du hade glömt att äta. Vem är det du har med dig?” Hälsar han glatt som vanligt.

”Hej Kristoffer, nejdå, inte kan jag väl glömma din underbara mat heller.” Svarar jag och ger honom en kram. ”And this is Louis, he’s one of the boys from England.” Fortsätter jag sedan på engelska och gör en gest mot Louis som står och ser lite förvirrad ut.

”Hello, I’m Kristoffer. And i’m the head-chef here at the hotel.” Säger Kristoffer på hackig engelska och sträcker fram handen mot Louis.

”Hi, I’m Louis.” Säger Louis och skakar hand med Kristoffer.

”So, we have like a list of food that the other guys want, so can you fix it for us? Säger jag och gör puppy-eyes till Kristoffer.

“Oh no, not the puppy-eyes. You know I can’t say no when you do that.” Svarar Kristoffer och ler. “Watch out for those, if you look at her when she does her puppy-eyes, you’re never going back.” Fortsätter han sedan och tittar varnande på Louis.

“Haha, I’ll try.” Säger Louis och blinkar med ena ögat.

”So where is that list then?” Frågar Kristoffer och jag räcker listan till honom. ”Oh, this is a lot of food, how many people is it that’s going to eat all this?!” sager han och stirrar på listan.

“Seven!” Säger Louis och ger Kristoffer ett stort leende.

”Wow, okay. I guess that I have to get started if you want the food tonight.” Suckar Kristoffer och går iväg och börjar leta fram allt han ska ha. ”This will take about a hour. You guys can go and do something else.” Säger han över axeln till mig och Louis.

”Okey, see you in a bit.” Säger jag och vinkar.

“Bye.” Säger Louis och sedan vänder vi och går ut genom samma dörr vi kom in via.

”So, what shall we do? Do you want to go back to the others?” Jag rycker till då jag hör Louis röst.

”Öhm, what ever. What do you want to do?” Säger jag och möter hans blick.

”I don’t feel like going back to them yet. Can’t we go to your room or something? Svarar han och ger mig ett försiktigt leende.

Åh gud, hans leende gör mig knäsvag. Fokusera nu Alice. Han vill gå till ditt rum, tänk nu. Har du städat rummet? Ah, jag kommer inte ihåg.

”Eh, yeah sure. If you want to.” Säger jag blygt.

Han nickar och jag börjar gå mot trappan och han följer efter mig.

”Uh, this is kind of awkward, but your name is Alice right?” frågar Louis försiktigt.

Jag blir så förvånad över frågan att jag tvärstannar mitt i trappan, vilket slutar med att Louis går rätt in i mig.

”Oh sorry. I totally forgot to introduce myself. Hi, my name is Alice.” Säger jag och sträcker fram min hand mot honom. Var fick jag modet ifrån egentligen?

”Well hello, I’m Louis but you can also call me Boobear.” Svarar han med ett stort leende och tar min hand.

När han tar min hand i sin så känner jag den där stöten igen och jag blir alldeles varm i kroppen. Jag möter hans blåa, fina ögon. Det känns som en evighet innan jag inser att jag fortfarande har hans hand i min. Jag drar till mig handen med ett ryck och vänder mig sedan snabbt om igen och går den sista biten upp för trappan. Jag kan höra hur han följer efter mig. Snabbt går jag genom korridoren och sedan fram till min dörr. Med ett djupt andetag ber jag tyst för mig själv att det inte är allt för stökigt. Han ställer sig bredvid mig och jag kan känna hans blick på mig. Jag öppnar sakta dörren och går sedan in med Louis efter mig. Jag andas lättat ut då jag ser att det faktiskt är ganska fint städat. Louis går och ställer sig mitt i rummet och kollar sig omkring, själv vet jag inte var jag ska ta vägen så jag står bara kvar innanför dörren och tittar på honom.

”You have a really nice room, it’s very cozy.” Säger han och sätter sig ner på min säng.

Han plockar upp gosedjurs hästen som var en av de få sakerna jag hade med mig då jag kom hit, den jag fick av mamma.

”Well, thank you.” Stammar jag fram, och sen vet jag som inte riktigt vad jag ska säga.

”Please come and sit down. You make me nervous when you stand there.” Säger han och ger mig ett av sina underbara leenden.

”Oh, yeah, sorry.” Säger jag och går sakta och sätter mig bredvid honom.

Det blir en ganska pinsam tystnad när ingen av oss kommer på någonting att säga. Tillslut blir det Louis som bryter tystnaden.

”Can I ask you something? You don’t have to answer if you don’t want to.” Säger han försiktigt och vänder sig mot mig.

“Sure.” Ler jag försiktigt.

”Why did you run away from us earlier? From the dining-room and when you were outside with the horse I mean.” Frågar han och möter min blick. 

Här har ni kapitel 11. Blev inte så jättenöjd över det här kapitlet heller men hoppas det duger... Minst 10 kommentarer för nästa del:) Puss på er ♥