Precis då jag ska börja gå så tar han tag i min hand. Jag vänder mig förvirrat om och möter hans intensivt blåa ögon. Utan ett ord drar han mig snabbt mot sig, och innan jag hinner reagera så har han dragit in mig i en varm kram. 

Liam’s pov –

Jag, Niall och Zayn sitter i mitt hotellrum och spelar FIFA. Jag får precis till ett perfekt skott som går rakt in i högra krysset då Harry kommer instormandes. Hans lockar flyger åt alla håll och han verkar oroad över någonting. Han vankar av och an i rummet och muttrar tyst för sig själv medan jag och de andra killarna ger varandra frågande blickar. Till slut slänger Harry sig ned i soffan med en djup suck.

”Hey Haz? What’s going on?” frågar Zayn och slänger sig på Harry.

”El just called Lou.” mumlar Harry samtidigt som han gnider några fingrar mot sin panna.

”Eleanor? What? Why? How did Louis take it?” jag ställer mig oroligt upp och sätter mig på soffbordet mitt emot Harry, Niall sätter sig bredvid mig.

”He broke down. He couldn’t speak. He just sat on the floor, shaking. And then he started crying. So I took the phone from him and she told me what she had said to him. She wanted him back. She said that she made a big mistake by breaking up with him. I told her that she had made her choice, and that she shouldn’t call him anymore.” säger Harry och fortsätter gnida fingrarna mot pannan.

“Oh, poor BooBear.” säger Niall och vi andra nickar instämmande.

”But were is he now?” frågar Zayn och kollar bort mot dörren som att Louis när som helst ska hoppa fram eller något.

Harry börjar flina och puttar ner Zayn på golvet så han kan sätta sig normalt i soffan. Zayn gnäller att han landade på rumpan men sätter sig bredvid Harry.

”I haven’t told you the good thing about the call from El. Alice were with us when El called.” jag ser i ögonvrån hur Niall slår ner blicken och skruvar lite besvärat på sig.

”Or the right thing to say is that I think Alice and Lou were about to kiss when El called. But El destroyed the moment for them. Anyhow, when I talked to El, Alice sat down in front of Lou and put a hand on his cheek. And suddenly he pulled her into his arms and held her in his lap. She hugged him and stroked him over his back, and he had his head on her shoulder and cried. It was too cute.” Harry ler när han berättar om Alice och Louis. ”So I talked to El, then I told Lou what I had told her and then I came here. Alice were still sitting in his lap when I left.” avslutar han nöjt, men vänder sig sedan mot Niall.

“Niall, that reminds me. What the hell were you doing last night? Why were you about to kiss Alice?”

“Yeah, I didn’t know that you liked her.” fyller jag i medan Zayn nickar.

Niall sitter och kollar ned på sina händer som ligger hårt knutna i hans knä.

”I don’t know. I didn’t think. She seemed so vulnerable when she talked to me, she said she were sorry for hitting me in the crotch. And my head just shut down. Her eyes hypnotized me and I just felt the urge to kiss her. I don’t know. I have just thought she’s really pretty and funny. But I’ve never been thinking about kissing her. I’ve seen that Lou kind of like her or something, I didn’t want to make him mad.“ han verkar verkligen ångra det han gjort. “And Alice, she hates me now. She’s never going to talk to me again.” suckar han uppgivet och sätter händerna framför ansiktet.

”She is really beautiful. We all think so. And I totally understand, and I think Lou is going to understand too. Just talk to him later, when he has calmed down from the ‘Eleanor drama’. And then we will talk to Alice.” säger jag och klappar honom på ryggen, medan Harry och Zayn nickar instämmande.

”Right. Thanks a lot lads. I love you guys.” säger Niall och ser lite gladare ut.

”We love you too Nialler!” skriker Harry med flickig röst och hoppar på Niall.

Niall som är helt oförberedd ramlar ner på golvet med Harry över sig. Jag och Zayn ger varandra en blick, sedan förenar vi oss med den lilla högen på golvet. Där ligger vi och rullar runt och tjuter som små flickor ett bra tag.

Några timmar senare

Alice pov –

Vi sitter alla samlade i mitt rum, konstigt nog. Med alla så menar jag ju då jag, Harry, Liam, Stefan, Niall, Zayn och Louis. Liam, Zayn och Harry kom och pratade med mig om Niall och vad han hade berättat för dem. De sa att han var ledsen och ångrade sig. Jag förlät honom, så klart. Så nu sitter vi här i mitt rum och flamsar och har roligt. Harry och Louis brottas och slåss i min säng. Stefan försöker lära Niall och Zayn hur man spelar Finns I Sjön och jag sitter med Liam i min soffa. Jag sitter med min dator i knäet och Liam har övertalat mig att skaffa Twitter. Inte för att jag förstår varför jag ska ha Twitter men.

”It’s because you can see what me and the lads are doing.” ler Liam när jag för femte gången frågar vad det är för idé med det.

”But I don’t even have Facebook, why shoud I have Twitter?” muttrar jag för mig själv.

All rörelse i rummet stannar upp. Alla killarna stirrar på mig, några av dem har till och med munnarna formade som o’n.

”What?” frågar jag dem.

”You don’t have facebook?” får Niall ur sig.

”Eh, no.” stammar jag osäkert.

”But, why?” frågar nu Harry.

”Why should I? It’s not like I have any friends…” det sista säger jag så tyst, så att bara Liam som sitter bredvid mig uppfattar.

”But…” börjar Harry men jag avbryter honom.

”I don’t have any friends, okay?!” fräser jag.

Jag ställer mig tvärt upp så datorn åker i golvet men jag orkar inte bry mig. Jag känner hur tårarna bränner i ögonen och med snabba steg går jag mot toan. Jag smäller igen dörren och låser den. Jag lutar mig med ryggen mot dörren och glider ned på golvet. Jävla mens, jävla humörsvängningar, suckar jag för mig själv medan tårarna tyst rinner ned för mina kinder. Jag sluter ögonen och ett minne spelas upp i mitt huvud:

”Tyst med dig! Annars slår jag dig.” flinar Hanna.

Jag gör som hon säger och stänger munnen som precis skulle protestera. Hanna och hennes gäng har trängt in mig i ett hörn på skolgården. Lärarna verkar som vanligt inte bry sig om oss. Jag stirrar skrämt in i Hannas bruna ögon och känner hur tårarna tränger sig på.

”Nämen, ska lilla skitungen gråta? Vill du ha en näsduk? Eller kanske en rakapparat till det där fula håret?” säger Hanna med len röst.

De andra i gänget skrattar lågt och blänger på mig. Jag känner hur håret på armarna reser sig, som de alltid gör då Hanna förnedrar mig.

”Vad är det som luktar?” frågar Hanna och sniffar ljudligt i luften. ”Men det är ju du Alice! Har du glömt hur man använder en dusch? Eller din mamma kanske har glömt hur man gör då man tvättar kläder?” när hon nämner min mamma stelnar jag till och stirrar ner i marken.

”Oj då, jag kom visst åt en känslig punkt.” jag hör på Hannas röst att hon ler det där äckligt nöjda leendet. ”Jag tycker din mamma gjorde helt rätt i att sticka. Om jag hade en unge som ser ut som dig skulle jag gråta mig till sömns varje dag. Eller så skulle jag nog kasta mig från en bro. Eller sticka, som hon gjorde. Du är så ful Alice. Ingen vill vara din vän. Du kommer aldrig få några vänner. Aldrig.”

Jag öppnar snabbt ögonen och stoppar undan minnet långt in i mitt inre. Någon knackar försiktigt på dörren från andra sidan och jag hör Stefans oroliga röst.

”Alice?” han knackar igen.

Jag drar ett djupt andetag, torkar bort tårarna som har runnit och ställer mig upp. Jag låser upp låset och öppnar dörren. Jag möter sex par oroliga ögon som stirrar på mig. Ingen säger någonting.

”We are your friends!” utbrister Liam och plötsligt har jag sex par starka armar runt mig.

Så. Sorry att det har tagit så lång tid men nu är det uppe iaf.

Okej, nu är det så att eftersom det inte funkade på Irland så har jag då letat reda på en ny praktikplats. Så nu på söndag åker jag till ett ställe som heter Västanåfallet. Det ligger en bit ut i skogen från Härnösand typ. Jag vet dock inte hur det ser ut med internet och sånt där så jag kan inte lova att det kommer upp nåt kapitel. Så tyvärr kanske det blir lite tomt här på bloggen i ca 3 veckor, jag ska få åka hem typ över någon helg och då kanske jag kan slänga upp nåt kapitel. Men jag kan tyvärr inte lova någonting. ♥