”And now tonight, the witch and my dad came to the hotel and the rest I guess you saw yourself.” avslutar jag och sätter händerna för ansiktet och ställer mig upp. “Why do I exist? Why, why, varför? Jag borde inte finnas. Allt skulle vara mycket bättre om jag var död!” jag börjar vanka av och an och skäller på mig själv medan jag slår mig själv på huvudet.

“Alice.” säger Louis bakom mig.

”What?!” utbrister jag och vänder mig mot honom, men istället för att våra blickar möts så möter hans läppar mina i min livs första kyss.

Alices pov –

Jag blir så överrumplad att jag inte tänker på vad jag gör. Jag känner hur min högra hand lyfts upp i luften och slår till Louis över kinden. Hans läppar lämnar snabbt mina och jag tar ett snabbt steg bakåt. Min blick är fäst i marken och mina fingrar trevar över mina läppar. Jag kan fortfarande känna känslan från hans läppar pressade mot mina. Vad hade precis hänt egentligen?

”I’m sorry Alice.” Louis röst hörs inte mer än en viskning men han låter uppriktigt ledsen.

Jag lyfter blicken och tittar på honom. Han står inte mer än en meter ifrån mig och tittar på mig. Hans ögon lyser, men av vad vet jag inte riktigt. Jag låter mina ögon vandra ned till hans läppar som för bara något ögonblick sedan var fästa vid mina.

”Alice-” börjar han igen, men innan han hinner avsluta meningen så tar jag ett stort steg framåt och pressar mina läppar mot hans igen.

Han stelnar först till, men slappnar sedan av och lägger båda sina händer på min rygg och drar mig närmare. Hans läppar masserar försiktigt mina och jag känner hur det går stötar genom hela min kropp. Rätt. Jag har inget att jämföra med, men det känns så rätt. Det känns så rätt att stå här med honom. Det känns så rätt att ha mina läppar placerade mot hans. Det känns rätt. Jag drar mig försiktigt bort från Louis’ läppar och tar ett litet steg bakåt med blicken i marken igen. Min mage känns som att den är fylld av fladdrande fjärilar och jag känner hur mina kinder är varma. Men jag känner också att det rinner tårar nedför mina kinder. Jag känner en hand under min haka och mitt ansikte vinklas mjukt uppåt.

 

Jag möter Louis’ blick och hela han utstrålar värme och glädje. Mina mungipor riktas automatiskt uppåt och han ler ännu större.

”Why are you crying, love?” frågar han försiktigt och torkar tårarna från mina kinder.

”It’s happy tears.” säger jag tyst och ler.

”But why are you crying happy tears?” han låter förvirrad.

“Because. I’ve never been kissed. And now when I did, it felt so right. I’ve always felt empty in a way, like something has been missing. But now, when you kissed me, the missing piece found its place. I feel complete. I don’t feel empty anymore.” snyftar jag lyckligt och sätter mina händer på var sin sida av hans ansikte. ”Oh god, that sounded creepy. I barely know you.” rädsla flyger över mig och jag tar snabbt bort händerna från hans ansikte.

Jag låter ju som något himla psykfall. Tänk om han inte ens gillar mig. Tänk om han bara lurar mig. Såklart att han inte gillar mig. Varför skulle han gilla mig? Jag gråter ju bara hela tiden, springer iväg från honom och skriker på hans kompisar. Jag är ful och konstig. Varför skulle han gilla mig? Hur kunde jag ens tänka tanken att han skulle gilla mig.

”Alice.” hans lugna röst väcker mig från mina tankar och jag möter hans blick. ”I like you. A lot. And I’m not going anywhere. You saved me. You made me feel complete again. You are a angel. I promise that I’m not going to hurt you.” han säger orden så mjukt och uppriktigt.

 

Jag slappnar av och börjar andas igen. Han tar mitt ansikte mellan sina händer och ger mig en lätt kyss på munnen. När han släpper mig kommer jag på en sak.

”Where is everybody else?” frågar jag honom och kollar mig omkring som att de när som helst ska hoppa ut ur skogen.

”They are spread everywhere and are looking for you.” svarar han och tar upp sin mobil. “I’ll call Stefan and tell him that I’ve found you.” han pillar snabbt på den och för den sedan mot sitt ena öra.

Han lägger sin lediga hand över mina axlar och drar mig mot sig. Jag lutar mig mot hans bröst och känner värmen från hans kropp. Louis börjar prata men jag bryr mig inte om att lyssna. Jag börjar huttra och inser att jag har alldeles för lite kläder på mig för att vara ute. Jag känner även att mitt knä gör riktigt ont men kommer inte på vad som kan ha hänt med det.

”Okay, see you in a bit then. Bye.” Louis avslutar samtalet och blickar ned på mig. ”Stefan will call the other people that are looking for you. And we should go back to the hotel, you are freezing!” Han börjar gå men jag hindrar honom.

“But what if she is there? She'll hurt me.” rädslan och kylan gör att jag skakar mer än någonsin, även om jag har Louis varma, skyddande arm om mina axlar.

”She left. Right after you ran away she and your dad left.” han stannar och kollar på mig. “And if she comes back, I will take care of you.”

“Okay.” säger jag kort, men slappnar av lite igen.

”Now, let’s walk back and get some hot cocoa with marshmallows and whiped cream!” säger Louis och börjar gå igen men jag stannar honom ännu en gång.

”Wy walk when you can ride?” han tittar frågande på mig och jag nickar mot Limbos håll där den stora hästen står och förstrött letar efter någontingt att tugga på.

”But walking is good for you.” Louis tittar skrämt på Limbo och sedan mig.

 

Jag skrattar och skakar på huvudet åt honom medan jag hämtar Limbo. Jag inser att Limbo varken har sadel eller träns på sig, bara en grimma.

”Louis?” jag vänder mig mot honom och flinar åt hans ansiktsuttryck. ”Do you have a belt?” fortsätter jag min fråga.

”Yes? But why do you need that?” frågar han misstänksamt.

“I need that to maneuver the horse. I didn’t put on a bridle so.” säger jag och leder fram Limbo till Louis. ”So give me your belt so we can get out of here, please?” jag blinkar snällt några gånger och Louis suckar tungt medan han börjar ta av sig sitt bälte.

Han räcker över bältet till mig och jag sätter det runt halsen på Limbo. När jag är klar med det så säger jag åt hästen att stå stilla så jag kan hoppa upp på honom. Jag tar sats och häver mig smidigt upp på hästryggen. När jag kollar på Louis igen blir jag full i skratt, hans min är ovärdelig. Han står i princip med hakan nere i marken och stirrar på mig.

”I seriously don’t understad how you can do that!” utbrister han och kliar sig på huvudet. Jag skrattar och styr Limbo så han ställer sig brevid en stor stubbe.

”Stand on this and I’ll help you up.” säger jag åt Louis och han går tyst och ställer sig på stubben.

”Now, take my hand with your left hand.” han tar min hand. “Then you lean towards the horse and swing your right leg over to the other side. Can you do that?” han nickar ihopbitet och på någor sätt så hamnar han faktiskt bakom mig på hästryggen.

”I did it!” säger han glatt och kramar om mig bakifrån. ”But it hurts more witout the sadle.” jag skrattar högt åt hans konstaterande.

”It is going to feel a lot more different without, especially when he starts to move.” flinar jag. “Hold your arms around my waist and try to relax.” han tar ett stadigt grepp runt min midja och jag smackar på Limbo så han börjar röra på sig.

Jag känner hur Louis stelnar till då hästen börjar gå men sedan känner jag hur han slappnar av och följer med i hästens rörelser.

 

”Okay, I’m freezing like crazy. So we are going to gallop now. Just hold me and relax, or else you are going to fall off.” säger jag bestämt och kollar bak på Louis.

Han ser rädd ut, men nickar och tar ett stadigare grepp runt min midja. Jag ger Limbo kommando att börja galoppera. Louis grepp hårdnar ytterligare runt min midja men han håller sig kvar. Jag låter Limbo åka på tempot och snart så ser jag ljus mellan trädgrenarna. När vi kommer fram till slutet av skogen så saktar vi ner till skritt och skrittar den sista biten till hotellet. Väl framme på gårdsplanen så gör jag halt. Jag svingar mitt högra ben över halsen på Limbo och glider lätt ned på marken. Jag kollar upp på Louis som sitter och kollar ned på mig.

”And now what?” frågar han mig hjälplöst.

”Lean forward and swing you right leg over the back and glide down to the ground. Just like you did when you had a sadle.” han lyckas landa på fötterna och jag skrattar åt hur brett han går.

Han går fram till mig och ska precis böja sig ned och ge mig en kyss då den stora dörren på hotellet slås upp och Stefan rusar ut, tätt följd av resten av One Direction och Stefans föräldrar. Louis tar ett snabbt steg bort från mig och jag blir i princip påhoppad av Stefan och killarna