Tidigare i kapitel 3:

Stefan kommer och ställer sig bredvid mig och jag ger honom en frågande blick. Han ger mig en minst lika förvirrad blick tillbaka och rycker på axlarna innan han vänder uppmärksamheten mot Lena som precis har harklat sig för att få allas uppmärksamhet. Vad är det som är på gång egentligen?

Louis pov –

I’m leaning back in the comfortable car seat and try to relax. We’ve got a couple of months of vacation so we’re supposed to relax. It doesn’t go very well because when I close my eyes, her face is the only thing I see. Her face expression when she told me that she found someone else. Her face expression when she broke my heart. I open my eyes and realize that Harry has been watching me.

“Are you okay?” he asks me and gives me a worried look.

He knows exactly what I’m thinking of.

“No, I can’t stop thinking about her.” I answer quiet, almost like a whisper and looks down on my hands.

Somehow he hears me and gives me a sad look and a pat on my knee.

“I’m here for you man, we all are.” I hear Niall say.

I look up to my right and meets he’s blue eyes. I look around me and see that all guys are looking at me. I nod and give them a crooked smile.  Then I close my eyes again, and this time I fall asleep.

Harrys pov –

I look at Louis as his face slowly turning peaceful when he’s falling asleep. I wish I could help him forget about what has happened just a week ago. It’s good that we are going to spend at least one month here in Sweden. It will maybe help him forget. I’m at least going to do my best to help him, and I know that the others will too. I turn my head and look outside the car window. The sun is coming down, and the landscape is covered in frost. It’s really beautiful. Even though we’ve been in Sweden before we never have seen something else but Stockholm. So it’s going to be nice to see the countryside of Sweden. I don’t really know where we’re going to stay. The only thing I know is that it’s an old hotel outside a bigger city named Umeå. And that it won’t be any fans or paparazzis, nice. No offence to our fans, they are the best, but it’s nice to just relax sometimes. As the sun comes down in the horizon I feel my eyelids getting heavier and heavier. We were riding the car from Stockholm to the hotel and that will take about 9 hours, so we were getting to the hotel in the early morning. The lads are already sleeping, and soon I also fall asleep.

Alice pov –

Under informationsmiddagen som vi i personalen hade så fick vi reda på att det skulle komma några killar som tydligen är jättekända i hela världen. De kallas visst för One Direction. De är i åldrarna 18-21 och de ska stanna här mellan 1 och 2 månader. Även om de är kända så ska dem bli behandlade som vilka andra gäster som helst. De ska få slappna av från fans och paparazzis. Efter middagen så pratade jag och Stefan lite om det, det ska väl inte bli så mycket annorlunda jämfört med alla andra dagar. Nu ligger jag här i min säng och tänker som vanligt. Jag tänker lite på de där killarna. Någonstans inom mig hoppas jag att de ska lägga märke till mig men de kommer säkert inte ens bry sig om mig, varför skulle dem? De har ju säkert hundratals tjejer efter sig varje dag, och jag som är så ful skulle verkligen inte dra till mig deras uppmärksamhet. Förutom när jag skämmer ut mig förstås. Det gör jag nästan alltid. Ful och klumpig, det är jag det. Jag vänder på mig så att jag ligger på mage med huvudet nerborrat i kudden. Jag kommer aldrig bli älskad. Med de orden snurrande runt i huvudet så faller jag tillslut in i en orolig sömn.

Jag sätter mig upp med ett ryck. Jag har drömt mardrömmen igen. Täcket ligger halvvägs nere på golvet, ena kudden ligger vid toalettdörren och lakanet är som ett enda virrvarr. Jag tittar förvirrat på klockan som visar 03.09. Jag suckar, stiger upp och hämtar kudden, fixar till lakanet och lägger mig sedan ner och försöker somna om igen. Efter att ha snurrar ett antal varv så ger jag upp. Jag är klarvaken. Jag bestämmer mig för att gå ner till köket och göra en macka. Det brukar hjälpa när jag inte kan sova. Så jag slänger av mig täcket, drar på mig ett par ganska korta mjukis shorts och ett par tjocksockar. Min stora sovtröja har jag redan på mig. Jag tassar försiktigt ut genom min dörr, genom den mörka korridoren, nedför trappan och sen in i köket. Jag tänder taklampan, men är inte beredd på det starka ljuset så jag stänger förskräckt ögonen. Försiktigt öppnar jag dem igen, och nu har de vant sig vid ljuset. Jag går fram till det stora kylskåpet och plockar fram smör, ost, skinka och gurka. Jag går sedan och hämtar två brödskivor från brödskåpet. Jag gör i ordning mackorna och plockar bort grejorna som jag har använt. Smygandes går jag och sätter mig vid den stora köksön medan jag tuggar i mig mackorna.

När de är uppätna så känner jag faktiskt att jag hade blivit tröttare. Jag hoppar ner från stolen och går mot dörren. När jag öppnar dörren så är jag inte uppmärksam och går rakt in i någon. Jag blir så förvånad att jag tappar balansen och landar med en duns på rumpan, mitt framför den jag råkat gå in i. Jag känner hur jag rodnar och vågar inte titta upp på personen.

“Oh, I’m so sorry! I didn’t look where I was going! Did you get hurt? Let me help you up!” hör jag en kill-röst säga på brittiska.

Jag kollar försiktigt upp och ser en utsträckt hand framför mig. Jag höjer försiktigt min hand mot hans, och när jag lägger den i hans så känns det som att det går en stöt genom hela min kropp. Jag vet inte om han märker det, men jag rycker förvirrat till lite. Han tar ett hårdare grepp om min hand och drar försiktigt upp mig från golvet. När jag står upp så lyfter jag försiktigt blicken från mina fötter och möter de vackraste ögonen som jag någonsin sett.

Yes, nu kom killarna in i novellen också:) 4 kommentarer för nästa del:)