Alice pov - 

Jag sätter mig utmattat ned mot en av väggarna i stallet och pustar ut. Jag och Stefan har slitit som djur hela förmiddagen för att få stallet så rent och fint som möjligt. Hästarna verkade alla ha hittat ett lerigt ställe i sina hagar, för de var täckta av skit då vi tog in dem. Nu har vi städat och hållit på i nästan fem timmar och jag känner hur min mage börjar kurra. Stefan, som precis har satt sig bredvid mig, börjar skratta.

”Jag tror bestämt att det är någon som är hungrig.” säger han med ett flin.

Han tystnar fort då det kommer ett dovt kurrande från hans mage också.

”Jag tror att du är minst lika hungrig.” nu var det min tur att skratta åt Stefan.

Plötsligt så slänger han sig över mig och börjar kittla mig. Han är mycket starkare än mig men jag är smidigare än honom så det slutar med att vi bara rullar runt på stallgången och brottas. Tillslut sitter jag på hans mage och kittlar honom så att han kvider.

”Vem är kungen?” frågar jag medan jag skrattar.

Jag slutar kittla honom för en sekund och plötsligt ligger jag på stallgolvet medan Stefan står och borstar av lite smuts från kläderna.

”Äh, what ever. Kom, det finns säkert massa käk i köket. Gästerna har nog ätit klart så vi får ju äta det som blir över. ”

Han hjälper mig upp från golvet och sedan går vi ut genom den stora stallporten, över gårdsplanen och upp för stentrappan som leder fram till dörren på hotellet. När vi öppnar dörren så möts vi av en vägg av matos. Det luktar riktigt gott och min mage gör sig åter igen påmind om att den inte fått någon mat på ett bra tag. Vi ställer våra leriga stallskor utanför dörren eftersom Lena (Stefans mamma, a.k.a min chef) inte tycker om att vi smuttsar ner. Vi går sedan vidare till köket, och precis som i morse så möts jag av varma leenden.

”Tjena Kristoffer! Vad finns det för gott idag?” tjoar Stefan och ger vår huvudkock Kristoffer en klapp på ryggen.

”Hej Stefan och hej på dig också Alice! Det finns rester, alltså pastasallad med kyckling, stuvade makaroner, falukorv, lite rökt röding, kokt potatis och till sist pannkakor.” tjoar Kristoffer minst lika glatt medan han rör om i en gryta.

Jag nickar och går till hörnet där frukosten stod förut, men nu är det lunchresterna som står där istället. Jag tar en tallrik och plockar på mig ganska mycket av pastasalladen, det är min favorit. Speciellt när det är kyckling istället för skinka. Jag häller upp ett glas med äppel-juice och går sedan bort till ett bord som jag sätter mig vid. Jag börjar äta i tystnad medan jag iakttar alla i köket. Det är verkligen en bra stämning mellan all personal här på hotellet. Vi är som en stor och mysig familj. Visst, det är väl lite bråk då och då men jag menar, vilken familj bråkar inte ibland? Jag sitter och dagdrömmer medan jag tuggar i mig min mat och märker inte att Stefan har kommit och satt sig bredvid mig.

”Öj, lill-tjejen. Vad tänker du på egentligen?” säger han och puttar på mig samtidigt som han viftar med sin ena hand framför mitt ansikte.

Jag hoppar förvånat till och stirrar förskräckt på honom. När jag inser att det bara är Stefan så slappnar jag av, rycker på axlarna och tar en tugga av min mat.

”Tänkte lite bara…” säger jag som svar på hans fråga och äter upp det sista på tallriken.

Han tittar på mig med en fundersam blick, men skakar sedan lite på huvudet och återgår till att äta sin egen mat.

”Jag hade tänkt rida Limbo en sväng i skogen när jag har ätit, är det någon mer som jag ska rida sen?” frågar jag Stefan innan jag har hunnit gå ut från köket.

”Ja det blir bra. Du kan ta Frost och Apollo sen också om du vill. Frost skulle behöva galoppera av sig lite, så du kan ju ta honom på galoppvägen. Apollo kan du köra lite intervaller med, gärna på den vägen med backarna. Limbo gör du som du vill med, bara han får röra på sig. Vi ska inte äta för än sju, men mamma sa att du ska vara lite finare klädd för vi ska äta i stora matsalen. Fråga mig inte varför…” svarar Stefan allvarligt, fast det sista som hans mamma hade sagt åt honom säger han i en mer förvirrad ton.

 Även om han är en av de lite mer oseriösa i personalen så tar han hästarna på stort allvar och är alltid noga med hur de ska ridas osv. Jag nickar och vänder sedan på klacken och går ut ur det varma köket. I hallen tar jag på mig de leriga stallskorna, trycker upp dörren och skuttar ut till stallet. När jag öppnar stalldörren så möts jag av ivriga frustanden och en och annan gnäggning. Jag drar in ett djupt andetag av hästdoften och njuter.

Det här är mitt hem.

Åh, blir så glad av era fina kommentarer!:D Well, här har vi kapitel två. Det kommer vara lite segt nu i början, men så är det ju nästan alltid.. Kommentera!