Tidigare i kapitel 18:

”We’re here guys. Welcome to Paradisbadet! Säger han och gör en stor gest mot ingången till badet.

”Welcome to what?” frågar Zayn med en förvirrad min.

”Yeeeeah, what does Perradiesbaated mean?” Harry’s uttal på Pradisbadet är så klockrent så jag och Stefan viker oss dubbelt av skratt.

”What? What did I say that was THAT funny?” säger han lite sårat.

“It was just your pronunciation, it was so different.” Stammar jag fram genom skrattet.

“Well, I’m not Swedish so…” säger han och lägger armarna i kors. 

Alice pov -

”This. Is. Awesomeeeeeee!” ekar Niall’s rop medan han åker ned i en av rutschkanorna i badhuset.

Vi har hela badhuset för oss själva, Lena hade till våran förvåning bokat hela badhuset. Den gröna lampan som visar att man får börja åka i banan börjar lysa och det är min tur. Jag ställer mig med händerna på stången som sitter ovanför tunneln och tar ett djupt andetag.

”Come on Alice. You’ve done this like a million times now, and you’re still afraid?” säger Louis som star bakom mig och väntar på sin tur.

“I don’t like that I haven’t got any control. And, I don’t like the speed.” Säger jag sammanbitet och mitt grepp runt stången hårdnar.

“Okey, but let me help you whit this one.” jag kan höra hur han ler.

”What do yo….” Mer hinner jag inte säga innan jag känner hur mina fötter tappar fotfästet och jag åker neråt i tunneln med ett par starka armar runt min midja.

Jag vänder mig förskräckt om och möter Louis glada ansikte. Jag sätter händerna framför ansiktet och skriker allt vad jag kan, och jag hör hur Louis skrattar bakom mig. Det pirrar i min mage, men jag vet inte om det är av farten eller om det är på grund av armarna som jag har runt mig. Till slut ser jag ljus i slutet av tunneln och innan jag vet ordet av så kraschar vi ner i bassängen.

Jag drar förskräckt efter andan och får en kallsup. Jag försöker förtvivlat få fotfäste, men förgäves. Jag känner hur paniken kommer krypande och jag kämpar ännu mer med att komma upp över ytan. Varför hade jag inte berättat att jag inte kan simma. Plötsligt känner jag hur någon tar tag runt min midja och strax därefter drar jag förtvivlat in syre i lungorna. Jag hostar och jag känner hur det rinner vatten ur näsan på mig. När jag kan andas normalt så öppnar jag ögonen och möter sex par oroliga ögon.

”What the hell was that?” halvskriker Louis och slår ut med armarna.

Han är nästan vit i ansiktet och det rent ut sagt lyser rädsla från hans ögon. Jag tittar skamset ner i vattnet som omsluter min kropp upp till naveln.

”I forgot to tell you that I can’t swim.” Mumlar jag med darrande röst. “Stefan is the only one who knows about it, and I thought that I could keep away from the deep areas but.”

“Oh Alice, you scared the crap out of us.” Utbrister Zayn och vadar fram till mig, sedan lägger han armarna runt mig.

”Jag är ledsen Alice, jag glömde totalt bort det. Jag är så ledsen att jag tvingade hit dig.” hör jag Stefan säga.

Jag lyfter blicken och möter Stefans ledsna ögon.

Jag gör mig fri från Zayn’s omfamning och vadar fram till Stefan. Jag smyger mina armar runt hans mage och lutar huvudet mot hans bröst.

”Du behöver inte be om förlåtelse. Jag skulle ha sagt någonting. Det är mitt fel, inte ditt.” han lägger sakta armarna om mig och drar mig nära honom.

”Grouphug!” hör jag någon av killarna ropa och sedan känner jag flera par armar runt omkring mig och jag börjar skratta.

”Please guys. I can’t breathe.” kväker jag fram och armarna skingras.

”I’m kind of hungry. Can we eat now?” säger Niall och skruvar på sig.

”Well, then we eat!” säger jag och hoppar upp på hans rygg och han går skrattandes upp ur bassängen.

Han släpper inte ner mig för än vi kommer fram till ”restaurangen”. Alla beställer mat och eftersom det bara är vi där så får vi maten otroligt snabbt. Vi går och sätter oss och trycker sedan i oss all mat som vi har beställt.

Antal timmar senare

Jag går ut från duschrummet och går försiktigt fram till mina grejer för att inte halka på klinkergolvet. Jag plockar fram mobilen och startar musik, ingen bryr sig ju eftersom jag är själv så. Jag torkar snabbt kroppen och snurrar sedan handduken runt håret som en turban. Drar på mig underkläderna och smörjer in kroppen med hudkrämen jag tog med. När jag är klar med det så torkar jag håret med handduken samtidigt som jag sjunger med i Baby Doll – TopCats. Plötsligt hör jag någon harkla sig bakom mig och jag vänder mig förskräckt om samtidigt som jag döljer min kropp med handduken. Där, precis innanför dörröppningen, står Liam och ser allmänt obekväm och generad ut.

”What the hell Liam?! What are you doing in here?” skriker jag argt och blänger på honom.

”The lads send me to look if you were ready.” Säger han skamset och kollar ner i marken.

”But why didn’t you knock? That would have been nice.” Fräser jag åt honom.

“I did, but I guess you didn’t hear.” Säger han och fortsätter att titta ned i marken.

”Well, obvouisly I’m not ready so can you please go out now?” säger jag nu i en lite snällare ton då jag inser att han verkligen är ledsen.

Han nickar och går sedan ut.

Jag tar ett djupt andetag och drar sedan på mig kläderna. Jag virar in de blöta badkläderna i handduken och packar sedan in allt i väskan. Håret får som vanligt torka av sig själv. Jag snörar på mig mina Converse och drar på mig jackan. Sedan klampar jag ut genom dörren och möter sex stycken killar. Fem av dem har världens största flin fastklistrade i ansiktena och en av dem står och tittar skamset ned i marken.

”Liam, It’s okay. I’m not mad anymore.” Säger jag till Liam medan jag blänger på de andra. ”Don’t laugh! It’s not funny.” säger jag sedan till de andra.

”Yes, it’s very funny. I wish it was me that had walked in on you when you were only wearing underwear.” Flinar Harry och jag slår till honom med min väska.

“Okay okay, I’m sorry!” säger han med händerna uppe i luften, men han ser då inte alls särskilt ledsen ut.

”Yeah, sure.” muttrar jag.

”Come on. What should we do now?” jag vänder mig istället mot de andra killarna som fortfarande flinar lika mycket.

”A train leaves in 20 minutes. We can take that train and then drive by a candystore and buy a lot of snacks and stuff and then have a movie marathon or something?” säger Stefan och kollar runt på killarna.

De nickar ivrigt och vi går ut från badhusets entré. Kylan slår emot oss och jag drar jackan närmare mig.

”Look! It’s snowing!” ropar Louis plötsligt.

Och mycket riktigt, utan att jag har tänkt på det så har det börjat snöa. Stora, vita, fluffiga snöflingor dalar långsamt ned från himlen och det ligger redan några centimeter snö på marken. Killarna bli som galna och börjar ett snökrig. Innan jag hinner reagera brottar de ned mig på marken och snömular mig. Jag försöker ta mig loss men nej. Sex mot en är inte snällt tycker jag. Tillslut då de tycker att jag är tillräckligt blöt och kall så släpper de mig och jag är snabbt uppe på fötterna. Jag känner mig som en blöt hund.

”Thank you very much. Now I’m wet and freezing. And I’m probably getting a cold to.” Nu fryser jag så mycket att jag börjat skaka och hackar tänder.

”We’re sorry Alice.” säger Harry retsamt.

”Come on, or else we’re going to miss the train.” Jag börjar springa mot stationen utan att bry mig om de andra följer efter.

Just nu vill jag bara in i värmen. Vad är det med mitt humör egentligen? Såhär brukar jag ju inte vara. Jag går in på stationen, letar reda på avgångs-displayen, kollar när tåget ska avgå och sätter mig sedan på en tom bänk. Jag plockar fram hörlurarna och kopplar in dem i mobilen. Jag startar Starlight – Muse och sluter ögonen. Jag känner hur det har börjat göra ont i magen, men bryr mig inte så mycket om det. Plötsligt känner jag hur någon iakttar mig och jag öppnar sakta ögonen. Stefan sitter bredvid mig och glor på mig.

”Vad är det Alice? Blev du arg?”

”Jag vet inte. Mitt humör är en enda röra.” suckar jag.

Precis då plingar det till i högtalarna och en kvinna säger att det är dags att stiga på tåget. Jag ställer mig upp och ska precis börja gå då jag känner hur det hugger till i nedre delen av magen. Det känns precis som att någon hugger mig med en kniv. Jag känner hur mina ben viker sig och jag ramlar. Jag hör hur Stefan ropar på mig, men jag kan inte svara, smärtan är för stark.

Förlåt förlåt förlåt för att kapitlet inte har kommit upp tidigare! Sov borta med mina bästa vänner, typ en sista grej innan sommalovet börjar, och kom inte hem förän fem idag. Och då hann jag bara byta om till stallkläder och fara till stallet för ridlektion. Så jag är jätteledsen! Men här har ni i alla fall kapitel 19, och jag vill ha minst 12 kommentarer för nästa del.

Btw, jag börjar sista året på gymnasiet imorgon. How crazy is that?! Herregud känner jag bara. Jag tar studenten nästa åt, HJÄLP. Om om några veckor ska jag till Irland på praktik på en hästgård i fyra veckor. AAAAAAAH!!! Jag är snart vuxen, hahahahahha jo...