”Alice, slog du i huvudet då du hämtade grejerna eller? Du vet väl att det tar knappt en timme med tåget.” säger Stefan och kollar konstigt på mig.

”Right, jag måste ha tänkt på Sundsvall eller något. Fel av mig.” säger jag och rycker på axlarna.

”Du är ju konstig. Kom så går vi och väcker killarna, jag fick mammas nyckel som funkar i alla rum så vi tar oss lätt in till dem.” han kollar fortfarande konstigt på mig medan han börjar gå mot dörren.

Jag följer sakta efter honom och ber tyst för mig själv att Louis har hunnit in till sitt rum.

Alice pov –

Att väcka killarna var hur roligt som helst. Vi började med Louis och Harry, eftersom deras rum var närmast. Som tur var hade Louis hunnit tillbaka till sin säng, och lyckades spela ganska förvånad då vi ”väckte” honom. Alla killarna utom Zayn var hyfsat lätta att väcka. Men med hjälp av resten av killarna (som är vana med hans morgonhumör) så fick vi tillslut upp honom. Nu sitter vi i hotellets mini-van på väg in till Umeå. Killarna är riktigt taggade och hyper, trots att de inte vet vad vi ska göra. Plötsligt börjar Starships – Nicki Minaj spelas på radion och Stefan, som kör, skruvar upp musiken på max och börjar skrika/sjunga med. Killarna hänger på direkt och jag sitter bara och skrattar åt dem.

Efter typ en halvtimme med massa skratt så är vi framme vid tågstationen. Vi hoppar ur vanen och går in på stationen. Precis då vi kommer in så hör vi en kvinnoröst i högtalarna;

”Avgående tåg mot Örnsköldsvik Centrum avgår 09.11.” Killarna ser jätteförvirrade ut så jag och Stefan brister ut i skratt.

”What? What did she say?” Frågar Liam och verkar inte förstå varför vi skrattar.

”She said that the train is leaving the station at 9.11am.” säger Stefan och klappar Liam på ryggen.

“Then why are you laughing?” frågar Harry ännu mer förvirrat

“Because of your face expressions.” Svarar jag med ett leende.

Killarna lipar mot mig och jag fortsätter bara le mot dem.

”Ska jag gå och köpa biljetter?” frågar jag Stefan och pekar mot Informationsdisken.

”Nä, det behöver du inte. Man kan köpa på tåget.” svarar Stefan och börjar sedan en ivrig diskussion med Zayn, Liam och Niall.

”Can’t you say where we’re going? Please?” frågar Harry och putar med underläppen.

”Nope.” säger jag och ger honom en retsam blick.

”She’s mean.” säger han med gnällig röst och stampar med ena foten medan han vänder sig mot Louis.

”I know Harold. I know.” säger Louis med en medlidsam blick och klappar honom på axeln.

Jag skrattar bara åt dem och skakar på huvudet.

”Resenärer mot Örnsköldsvik Centrum, var god tag plats på tåget.” hörs plötsligt en kvinnoröst i högtalarna.

”Come on guys, we have to enter the train.” Säger Stefan och vi följer efter honom ut på perrongen.

Vi går på tåget och sätter oss. Jag och Louis hamnar bredvid varandra. Jag känner hur jag blir tröttare och tröttare så jag sätter i mitt headset i mobilen och startar musik. När jag blundar så känner jag hur någon knackar mig försiktigt på axeln. Jag öppnar ögonen och tar ut ena hörluren ur örat.

”Uhm, this is a little awkward question. But, can I borrow one of your headplugs?” frågar Louis lite generat.

“Sure.” Säger jag och räcker honom ena hörluren. “But I don’t know if you will like my music.”

“Oh, I don’t care. Just if it’s music I’ll be happy.” Han sätter i hörluren men tittar förvånat på mig. ”You listen to Ed Sheeran? Frågar han.

”Yes, I love his latest album.” svarar jag och ler.

”That’s so great! He’s a really nice lad.” Säger han och gör tummen upp.

”Have you met Ed Sheerhan?”

”Oh yes, many times. He has written one of our songs.”

”Wow. I wish I could meet him one day.” Säger jag drömmande och tittar ut genom fönstret.

”I can fix that if you want.” Säger Louis försiktigt och jag vänder snabbt huvudet mot honom.

”What?” frågar jag.

”Yeah, if you come to London sometime I can fix so you can meet him.

“Oh I would love to meet him. But I don’t have the money to travel to London.” Säger jag ledset och tittar ner på mina händer.

“It’s alright. You’ll meet him someday. I’m sure about that.” svarar han försiktigt och klappar mig på knät.

Jag vänder mig mot honom och ger honom ett halvt leende och sjunker sedan in i musikens värld, efter en stund så somnar jag.

Jag vaknar efter ett tag av att Louis petar mig på låret. Jag slår sakta upp ögonen och märker att jag sitter med huvudet lutat mot Louis axel så jag sätter mig snabbt upp.

”The train has stoped, I think we’re getting of.” Säger Louis och ler.

“Oh yeah, right. Come on then.” Säger jag och ställer mig upp.

Louis följer mitt exempel och ställer sig upp, sedan går vi ut från tåget. De andra står och väntar på oss vid utgången.

”What took you so long?” frågar Stefan.

“Alice had fell asleep on my shoulder, and she were really hard to wake up.” Flinar Louis.

Killarna aaw:ar lite och jag ger dem halvsura blickar vilket får dem att skratta.

”Oh shut up, I didn’t sleep very much last night.” Säger jag och ger Louis en diskret men menande blick medan jag boxar till Harry på armen.

”Yeah, yeah, whatever. Come on guys, I want to know what this surprise is!” säger Niall ivrigt och studsar runt oss som ett litet barn.

Vi andra skrattar åt honom, och sedan tar Stefan täten och börjar gå mot badhuset. Jag går sakta så att jag hamnar sist, så jag ser att alla hänger med. Vem vet vad de här killarna kan hitta på egentligen?

Jag går och iakttar Harry som har Niall på ryggen, vilket inte ser allt för stadigt ut, och Liam, Louis och Zayn som går på var sin sida av Harry och Niall och petar Niall i sidorna. Niall tjuter av skratt och försöker klamra sig fast i Harry, men eftersom han sprattlar samtidigt så slutar det till slut med att både han och Harry ligger på marken och Liam, Zayn, Louis och Stefan står och kiknar av skratt bredvid dem. Tillslut hjälper dem Harry och Niall upp och vi fortsätter vår lilla promenad.

Jag är helt inne i mina tankar att jag inte märker att Louis sluter upp vid min sida.

”Sorry for this night. I didn’t mean to keep you awake like that.” Jag vänder mig skrämt om, jag var inte beredd på att han skulle gå där.

”It’s alright. As long as you are okay. You look much happier now than you did last night.”

“I am. Thank you for being there for me. And thank you for letting me sleep in your bed. I hope I didn’t take up the whole bed, or snore or something.”

“No no. I slept just fine. In fact, I slept much better than I have the last month or so. I didn’t have the nightmare I usually got.”

“Oh, good then.” Säger han och ler.

”But I have to ask. Why did you take of your shirt?” jag känner hur kinderna rodnar en aning medan jag frågar.

Han hinner inte svara innan Stefan avbryter vår lilla konversation.

”We’re here guys. Welcome to Paradisbadet! Säger han och gör en stor gest mot ingången till badet.

”Welcome to what?” frågar Zayn med en förvirrad min.

”Yeeeeah, what does Perradiesbaated mean?” Harry’s uttal på Pradisbadet är så klockrent så jag och Stefan viker oss dubbelt av skratt.

”What? What did I say that was THAT funny?” säger han lite sårat.

“It was just your pronunciation, it was so different.” Stammar jag fram genom skrattet.

“Well, I’m not Swedish so…” säger han och lägger armarna i kors. 

Åh, nu är det äntligen uppe ett nytt kapitel. Undra om det är någon som har saknat mig? Och hoppas jag har kvar mina fina läsare och att dom inte övergett mig eller nåt (A) Jag kan lova att jag har skrivit många kapitel under tiden som vi har varit i Göteborg så jag har några på lager nu... Och jag vet inte varför det har blivit så socersött mellan Alice och Louis, tycker inte riktigt om det men. Minst 12 kommentarer från olika personer för nästa kapitel. ♥