”I just remembered that I can’t eat in the dining-room.” Suckar hon.

“Right, I totally forgot about that.” Jag ger henne en medlisam blick.

”I guess I’ll see you later then?” säger hon och är på väg att gå.

”Wait. Come to mine and Harry’s room when you’re ready?” frågar jag innan hon försvinner.

Alice pov –

Jag slänger av mig de vanliga kläderna och drar sedan snabbt på mig mina sovkläder. Jag går in i badrummet och borstar tänderna samtidigt som jag inspekterar mig själv. Det känns som jag har fått några fler fräknar idag, inte så konstigt eftersom jag har varit ute och det har varit jättefint väder. Mina kinder är lite mer rosiga än vanligt och mina ögon är gladare på något sätt. Jag spottar ut tandkrämsskummet och tvättar ansiktet. Att borsta håret orkar jag inte göra idag, det får bli imorgon istället. Jag släcker i badrummet och går sedan och bäddar ned mig i sängen.

Mina tankar vandrar ofrivilligt tillbaka till tidigare ikväll. Jag och killarna hade det jättetrevligt. Vi var inne hos Louis och Harry och kollade på massa filmer. Till min förvåning ville killarna kolla på Disney-filmer, men jag älskar Disney så det var bara roligt. Vi lyckades pressa ihop oss så alla fick plats i tre-sitts soffan. Eller, jag satt nästan uppe i Harry’s knä med Louis arm runt mina axlar och Zayn låg tvärs över Niall och Liam. Men även om det var trångt så var det mysigt. Medan jag känner att tröttheten tar mig till en annan värld så kommer jag ihåg att jag har lovat killarna att jag ska ta dem ut med fyrhjulingarna imorgon. Oj oj oj, vad har jag gett mig in på? Precis innan jag somnar tänker jag på Louis armar runt mig på fyrhjulingen och jag känner hur ett leende bildas på mina läppar.

Jag vaknar av att det hörs försiktiga knackningar på min dörr. Jag sätter mig förvirrat upp och kollar på klockan. 02.15?! Vem är uppe vid den här tiden egentligen? Kanske jag bara inbillade mig att det knackade på dörren. Jag lägger mig ned igen, men precis då jag sluter ögonen så hörs det knackningar igen. Med ett stön ställer jag mig upp på det kalla golvet och stampar fram till dörren.

”Vem fan…” börjar jag säga medan jag sliter upp dörren, men avbryter mig själv när jag ser vem det är.

Louis står där och ser förvånad ut. Han var nog inte beredd på att jag skulle vara så arg.

”Louis? What are you doing here?” frågar jag honom och lägger armarna i kors.

”Uhm, I don’t know. I could’nt sleep so I just walked around and ended up here outside your door.” Svarar han tyst och tittar ner i golvet medan han kliar sig I bakhuvudet.

”Okay? Do you want to come in or something?” säger jag medan jag försöker kväva en gäspning.

”If it’s okay with you?” säger han och lyfter blicken.

Då ser jag att hans ögon är röda och kinderna är blanka. Har han gråtit? Varför ska han ha gjort det isåfall?

Jag flyttar mig från dörren så han kan ta sig in i mitt rum. Han går sakta förbi mig och stannar sedan mitt på golvet och kollar på mig. Jag vet inte vad jag ska göra så jag stänger dörren och går till min säng och sätter mig. Han följer mig med blicken, och jag känner hur jag börjar rodna. Jag inser att det måste se ut som att jag inte har på mig några shorts, tröjan döljer dem.

”Do you want to sit down or do you want to stand there?” frågar jag och blänger på honom.

Han kommer och sätter sig bredvid mig och lägger händerna i sitt knä. Vi sitter tysta ett bra tag, men till slut så kan jag inte hålla mig längre.

”Louis? Did you want anything special? And have you been crying?” frågar jag försiktigt och lägger en hand på hans axel.

Då brister det för honom. Det börjar rinna tårar nedför hans kinder och han sätter händerna framför ansiktet. Precis som jag hade gjort för någon dag sedan. Han snyftar högt och hela han skakar.

”Louis? What is it? Please, you can tell me anything. I won’t tell anyone.”

“It’s El.” Hör jag honom snyfta fram.

El? Vem eller vad är El tänker jag förvirrat.

Louis pov –

När hon frågar om jag har gråtit så kan jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Jag känner hur de börjar forsa nedför mina kinder och jag sätter händerna framför ansiktet för att dölja det. Men jag vet att hon redan har sett dem.

”Louis? What is it? Please, you can tell me anything. I won’t tell anyone.” Säger hon försiktigt.

”It’ El.” är det enda jag får fram.

Hon säger ingenting så jag lyfter sakta bort händerna från mitt ansikte och kollar på henne. Hon sitter med ett förvirrat utryck i ansiktet. Hon öppnar försiktigt munnen och frågar.

”Who’s El?” Åh, justja. Jag hade glömt att hon inte är något fan, så då kan hon ju omöjligt veta vem El är…

”It’s my gir..or she was my girlfriend. We were together for almost a year. We’d planned to move in togheter. I love her so much. I thought everything were perfect, until like two weeks ago. She called me and I could hear in her voice that something wasn’t right. She wanted me to come to her place ‘cause she had something she wanted to talk about with me. “

Jag pausar för att kolla om hon hänger med. Hon nickar uppmuntrande och visar att jag ska fortsätta.

”When she opened her door I could see that something was wrong. When I gave her a hug she felt stiff and almost pushed me away. I asked her what was wrong but she just shaked her head. We went into her living room and sat down on the sofa. She took a deep breath and then she started to talk. She thought that she never got to meet me. And when we did meet and got out, to like a restaurant, she were getting sick of that we always were followed by fans or papz. She thought we never got to be alone. And she was sick of getting death-treats and being stalked in her home. And last, she told me that she had found someone else. Someone who had the time for her and made her happy. When she told me that it was over between us, she broke my heart. I will never forget her face when she said that she found someone else. After that, everything went blank. I can’t remember how I got home. I just woke up two days later and didn’t remember a thing. I saw Harry sit beside my bed and I asked him what had happened. He told me that I’d come home late at night, drunk. He had never seen me that drunk as I was that night. I had told him I felt sick and then I had passes out and slept for two days. As I heard him speak I started to remember what Eleanor had told me. I went mad. I started screaming, crying and throwing stuff around me. Harry called the lads and together they calmed me down. After my outburst, I just cried. I laid in my bed and cried. We had just gotten our vacation so we didn’t have any interviews or something, so I didn’t have to leave our home. I had forgotten all about that we were going here on vacation. At first I didn’t want to come here, but the lads basically drag me to the airport and here I am. But tonight she texted me and said that she want me back. She said that she made a mistake for leaving me, and I don't know what to do. ”

Orden bara ramlar ut ur min mun. Det är knappt jag har andats under tiden jag har berättat om allt för Alice och nu drar jag djupt efter andan. Tårarna rinner utom kontroll och min tröja är alldeles blöt. Jag höjer min blick och möter Alice’s underbara blåa ögon. De lyser av medlidsamhet och det ser nästan ut som att det har runnit några tårar nedför hennes kind. Utan förvarning lutar hon sig fram och lägger armarna omkring mig och lägger sitt huvud mot min axel. Först blir jag så förvånad att jag bara sitter där, men sedan lägger jag armarna runt hennes lilla kropp och lutar huvudet mot hennes. Det känns så rätt. Jag känner hur tårarna sakta men säkert slutar rinna och min andning blir normal. Efter ett tag så sätter Alice sig upp och tittar på mig.

”I’m so sorry.” är den enda hon säger.

Mer behöver hon inte säga, jag vet att hon menar det. Plötsligt gäspar hon stort och tittar ursäktande på mig.

”I’m really sorry to say this, but I have to sleep now if I want to be able to get up to work in a couple of hours.” Säger hon försiktigt. “But if you want, you can sleep here? If it will feel any better I mean.”

“If it’s okay for you I would really like to stay here.” Mumlar jag.

Hon nickar och lägger sig tillrätta under täcket. Jag kryper försiktigt ner bredvid henne och lyssnar på hennes andetag. Det tar ingen lång stund innan hennes andetag blir tyngre och ibland snarkar hon till. Hon ligger med ryggen vänd mot mig, men vänder sig i sömnen så hon ligger med ansiktet mot mig istället. Hon är riktigt söt då hon sover tänker jag och ler lite. Utan att tänka mig för böjer jag mig fram och ger henne en lätt puss på pannan. Även om hon sover så bildas det ett litet leende på hennes läppar. Jag ligger och iakttar henne medan jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. Tillslut så somnar jag, med Alice’s andetag som vaggvisa. 

Uuuuh... Här har ni! Minst 13 kommentarer från olika personer för nästa kapitel. Och jag är jätteglad att det är folk som gillar novellen så mycket, men att kommentera under olika namn hjälper inte. Jag kan ju fortfarande se IP:numrena.. Puss ♥