Länkbyte!
Little Things
Kapitel 29 - You saved me.
”And now tonight, the witch and my dad came to the hotel and the rest I guess you saw yourself.” avslutar jag och sätter händerna för ansiktet och ställer mig upp. “Why do I exist? Why, why, varför? Jag borde inte finnas. Allt skulle vara mycket bättre om jag var död!” jag börjar vanka av och an och skäller på mig själv medan jag slår mig själv på huvudet.
“Alice.” säger Louis bakom mig.
”What?!” utbrister jag och vänder mig mot honom, men istället för att våra blickar möts så möter hans läppar mina i min livs första kyss.
Alices pov –
Jag blir så överrumplad att jag inte tänker på vad jag gör. Jag känner hur min högra hand lyfts upp i luften och slår till Louis över kinden. Hans läppar lämnar snabbt mina och jag tar ett snabbt steg bakåt. Min blick är fäst i marken och mina fingrar trevar över mina läppar. Jag kan fortfarande känna känslan från hans läppar pressade mot mina. Vad hade precis hänt egentligen?
”I’m sorry Alice.” Louis röst hörs inte mer än en viskning men han låter uppriktigt ledsen.
Jag lyfter blicken och tittar på honom. Han står inte mer än en meter ifrån mig och tittar på mig. Hans ögon lyser, men av vad vet jag inte riktigt. Jag låter mina ögon vandra ned till hans läppar som för bara något ögonblick sedan var fästa vid mina.
”Alice-” börjar han igen, men innan han hinner avsluta meningen så tar jag ett stort steg framåt och pressar mina läppar mot hans igen.
Han stelnar först till, men slappnar sedan av och lägger båda sina händer på min rygg och drar mig närmare. Hans läppar masserar försiktigt mina och jag känner hur det går stötar genom hela min kropp. Rätt. Jag har inget att jämföra med, men det känns så rätt. Det känns så rätt att stå här med honom. Det känns så rätt att ha mina läppar placerade mot hans. Det känns rätt. Jag drar mig försiktigt bort från Louis’ läppar och tar ett litet steg bakåt med blicken i marken igen. Min mage känns som att den är fylld av fladdrande fjärilar och jag känner hur mina kinder är varma. Men jag känner också att det rinner tårar nedför mina kinder. Jag känner en hand under min haka och mitt ansikte vinklas mjukt uppåt.
Jag möter Louis’ blick och hela han utstrålar värme och glädje. Mina mungipor riktas automatiskt uppåt och han ler ännu större.
”Why are you crying, love?” frågar han försiktigt och torkar tårarna från mina kinder.
”It’s happy tears.” säger jag tyst och ler.
”But why are you crying happy tears?” han låter förvirrad.
“Because. I’ve never been kissed. And now when I did, it felt so right. I’ve always felt empty in a way, like something has been missing. But now, when you kissed me, the missing piece found its place. I feel complete. I don’t feel empty anymore.” snyftar jag lyckligt och sätter mina händer på var sin sida av hans ansikte. ”Oh god, that sounded creepy. I barely know you.” rädsla flyger över mig och jag tar snabbt bort händerna från hans ansikte.
Jag låter ju som något himla psykfall. Tänk om han inte ens gillar mig. Tänk om han bara lurar mig. Såklart att han inte gillar mig. Varför skulle han gilla mig? Jag gråter ju bara hela tiden, springer iväg från honom och skriker på hans kompisar. Jag är ful och konstig. Varför skulle han gilla mig? Hur kunde jag ens tänka tanken att han skulle gilla mig.
”Alice.” hans lugna röst väcker mig från mina tankar och jag möter hans blick. ”I like you. A lot. And I’m not going anywhere. You saved me. You made me feel complete again. You are a angel. I promise that I’m not going to hurt you.” han säger orden så mjukt och uppriktigt.
Jag slappnar av och börjar andas igen. Han tar mitt ansikte mellan sina händer och ger mig en lätt kyss på munnen. När han släpper mig kommer jag på en sak.
”Where is everybody else?” frågar jag honom och kollar mig omkring som att de när som helst ska hoppa ut ur skogen.
”They are spread everywhere and are looking for you.” svarar han och tar upp sin mobil. “I’ll call Stefan and tell him that I’ve found you.” han pillar snabbt på den och för den sedan mot sitt ena öra.
Han lägger sin lediga hand över mina axlar och drar mig mot sig. Jag lutar mig mot hans bröst och känner värmen från hans kropp. Louis börjar prata men jag bryr mig inte om att lyssna. Jag börjar huttra och inser att jag har alldeles för lite kläder på mig för att vara ute. Jag känner även att mitt knä gör riktigt ont men kommer inte på vad som kan ha hänt med det.
”Okay, see you in a bit then. Bye.” Louis avslutar samtalet och blickar ned på mig. ”Stefan will call the other people that are looking for you. And we should go back to the hotel, you are freezing!” Han börjar gå men jag hindrar honom.
“But what if she is there? She'll hurt me.” rädslan och kylan gör att jag skakar mer än någonsin, även om jag har Louis varma, skyddande arm om mina axlar.
”She left. Right after you ran away she and your dad left.” han stannar och kollar på mig. “And if she comes back, I will take care of you.”
“Okay.” säger jag kort, men slappnar av lite igen.
”Now, let’s walk back and get some hot cocoa with marshmallows and whiped cream!” säger Louis och börjar gå igen men jag stannar honom ännu en gång.
”Wy walk when you can ride?” han tittar frågande på mig och jag nickar mot Limbos håll där den stora hästen står och förstrött letar efter någontingt att tugga på.
”But walking is good for you.” Louis tittar skrämt på Limbo och sedan mig.
Jag skrattar och skakar på huvudet åt honom medan jag hämtar Limbo. Jag inser att Limbo varken har sadel eller träns på sig, bara en grimma.
”Louis?” jag vänder mig mot honom och flinar åt hans ansiktsuttryck. ”Do you have a belt?” fortsätter jag min fråga.
”Yes? But why do you need that?” frågar han misstänksamt.
“I need that to maneuver the horse. I didn’t put on a bridle so.” säger jag och leder fram Limbo till Louis. ”So give me your belt so we can get out of here, please?” jag blinkar snällt några gånger och Louis suckar tungt medan han börjar ta av sig sitt bälte.
Han räcker över bältet till mig och jag sätter det runt halsen på Limbo. När jag är klar med det så säger jag åt hästen att stå stilla så jag kan hoppa upp på honom. Jag tar sats och häver mig smidigt upp på hästryggen. När jag kollar på Louis igen blir jag full i skratt, hans min är ovärdelig. Han står i princip med hakan nere i marken och stirrar på mig.
”I seriously don’t understad how you can do that!” utbrister han och kliar sig på huvudet. Jag skrattar och styr Limbo så han ställer sig brevid en stor stubbe.
”Stand on this and I’ll help you up.” säger jag åt Louis och han går tyst och ställer sig på stubben.
”Now, take my hand with your left hand.” han tar min hand. “Then you lean towards the horse and swing your right leg over to the other side. Can you do that?” han nickar ihopbitet och på någor sätt så hamnar han faktiskt bakom mig på hästryggen.
”I did it!” säger han glatt och kramar om mig bakifrån. ”But it hurts more witout the sadle.” jag skrattar högt åt hans konstaterande.
”It is going to feel a lot more different without, especially when he starts to move.” flinar jag. “Hold your arms around my waist and try to relax.” han tar ett stadigt grepp runt min midja och jag smackar på Limbo så han börjar röra på sig.
Jag känner hur Louis stelnar till då hästen börjar gå men sedan känner jag hur han slappnar av och följer med i hästens rörelser.
”Okay, I’m freezing like crazy. So we are going to gallop now. Just hold me and relax, or else you are going to fall off.” säger jag bestämt och kollar bak på Louis.
Han ser rädd ut, men nickar och tar ett stadigare grepp runt min midja. Jag ger Limbo kommando att börja galoppera. Louis grepp hårdnar ytterligare runt min midja men han håller sig kvar. Jag låter Limbo åka på tempot och snart så ser jag ljus mellan trädgrenarna. När vi kommer fram till slutet av skogen så saktar vi ner till skritt och skrittar den sista biten till hotellet. Väl framme på gårdsplanen så gör jag halt. Jag svingar mitt högra ben över halsen på Limbo och glider lätt ned på marken. Jag kollar upp på Louis som sitter och kollar ned på mig.
”And now what?” frågar han mig hjälplöst.
”Lean forward and swing you right leg over the back and glide down to the ground. Just like you did when you had a sadle.” han lyckas landa på fötterna och jag skrattar åt hur brett han går.
Han går fram till mig och ska precis böja sig ned och ge mig en kyss då den stora dörren på hotellet slås upp och Stefan rusar ut, tätt följd av resten av One Direction och Stefans föräldrar. Louis tar ett snabbt steg bort från mig och jag blir i princip påhoppad av Stefan och killarnaSom jag har längtat efter att få skriva om deras första kyss. Men nångonstans där mitt i blav allt bara konstigt och blah. Vet inte om jag ska vara nöjd eller om jag ska kasta datorn i väggen. Hello moodswings! Aja, orkar verkligen inte skriva om så hoppas ni blir nöjda eller nåt.
Kapitel 28 - Where are you?
Jag går in i köket, hämtar en bricka och ställer 5 glas på den. Sedan fyller jag glasen med några isbitar och sedan cola. När jag är klar med det så bär jag ut brickan till killarna.
”You can decide on what you’re going to eat a little bit longer. I’ll be right back.” säger jag till dem och går sedan till bord 9.
”Hej jag heter Alice och jag sk-” börjar jag.
”Alice?” säger en bekant röst och jag tittar upp från menyn jag håller i handen.
Åh nej.
Alice pov -
Jag möter ett par stålgrå ögon som är så bekanta, men ändå så främmande. Pappa.
”Vad fan gör du här?” väser en röst mitt emot pappa och mitt hjärta börjar rusa.
Jag öppnar munnen och försöker få fram några ord, men de stakar sig i halsen.
”Svara mig.” nu höjer häxan rösten och jag möter hennes blick.
Den är lika full av hat som den var sist jag såg henne. Jag känner hur min kropp börjar skaka av rädsla. Jag vill inte. Nej. Jag vill inte. Jag står här, med munnen öppen, helt förlamad.
”Alice, jag trodde. Jag trodde att du var död.” Pappas röst väcker upp mig ur förlamningen och jag möter hans blick.
”Pappa…” viskar jag och jag känner hur tårarna väller upp i ögonen.
”Ditt äckliga as! Försvinn härifrån så jag slipper se ditt äckliga nylle!” vrålar Häxan och ställer sig upp så hennes stol åker i golvet.
Alla i matsalen stannar upp och tystnar med blickarna vända mot vårt håll. Jag står med rak rygg, åter igen förstelnad av skräck. Hon skrämmer mig. Hennes hot skrämmer mig. Min kropp börjar åter igen skaka och jag känner hur tårarna börjar rinna nedför mina kinder.
”Försvinn sa jag!” Nu skriker hon så saliven sprutar från hennes mun och innan jag hinner reagera har hon slagit till mig på kinden.
Hennes slag gör så jag åter igen vaknar ur min trans och jag vänder snabbt på mig och rusar det snabbaste jag kan ut från matsalen. Utan att tänka så springer jag ut till stallet, sliter upp Limbos boxdörr och kastar mig upp på hans rygg. Jag trycker hårt in hälarna i hans mage och han kastar sig ut ur boxen. Mitt knä kommer i vägen mellan han och väggen men jag känner ingen smärta. Limbo skenar ut från stallet med mig hängandes på ryggen, och han siktar mot skogen. Han får bestämma var vi ska, medan tysta tårar rinner nedför mina kinder.
~
”Alice?” jag vaknar sakta upp.
”Alice, where are you?” vem är det som ropar på mig?
”Alice, please answer me!” rösten kommer närmare.
Jag försöker röra på mig, men det går inte. Min kropp är förstelnad. Jag försöker ropa på den som skriker mitt namn, men jag får inget syre till mina lungor. Jag öppnar sakta ögonen. Mörker. Jag stänger snabbt ögonen igen men öppnar dem sakta igen. Den här gången så ser jag någonting, men det är suddigt. Jag blinkar hårt några gånger och till slut så kan jag faktiskt se någonting. Jag ligger på marken, i skogen.
”Alice?” rösten är längre bort nu.
Jag försöker röra på mig igen, och nu verkar min kropp ha vaknat till liv för jag kan röra på armarna. Jag tvingar mig sakta men säkert upp i sittande ställning. Min vänstra kind dunkar och när jag känner med fingrarna på kinden så svider det till. Jag känner hur någon blåser varm luft i min nacke och jag vänder mig skrämt om. Jag pustar ut med detsamma då jag ser att det är Limbo som står bakom mig och tittar oroligt på mig.
”Alice, please. Where are you?” rösten är nu lite närmare och jag kan urskilja att det är Louis röst.
”Louis?” luften pressas ur mig och blir inte mer än en viskning.
Jag drar efter andan och försöker igen.
”Louis.” min röst skakar och jag tar ännu ett djupt andetag.
”Louis!” paniken hörs i min röst då jag ropar hans namn.
”Alice?” hans röst hörs i skogen till vänster om mig och jag vänder mig ditåt.
”Louis. I’m here.” ropar jag hjälplöst.
”Alice?” det knakar till och Louis träder fram ur mörkret.
Han upptäcker först Limbo och sedan mig som sitter vid hästens hovar. Han rusar fram och kastar sig ned på knä framför mig.
”Alice, I’ve been so worried. We all have been so worried. What happened? Are you hurt? Who was she?” han bombarderar mig med frågor och de verkar aldrig ta slut.
”Please, Louis.” viskar jag och han tystnar.
Jag känner hur mina tårar börjar rinna igen och jag börjar skaka. Han drar in mig i en varm kram och jag lutar mig tungt mot honom.
Vi sitter så en stund tills jag har samlat mig och kan prata normalt.
”It all started when my mom left.” börjar jag och sedan berättar jag allt om mitt liv innan jag kom till hotellet. Han sitter hela tiden med blicken fäst i min och allt bara rinner ur mig.
”And now tonight, the witch and my dad came to the hotel and the rest I guess you saw yourself.” avslutar jag och sätter händerna för ansiktet och ställer mig upp. “Why do I exist? Why, why, varför? Jag borde inte finnas. Allt skulle vara mycket bättre om jag var död!” jag börjar vanka av och an och skäller på mig själv medan jag slår mig själv på huvudet.
“Alice.” säger Louis bakom mig.
”What?!” utbrister jag och vänder mig mot honom, men istället för att våra blickar möts så möter hans läppar mina i min livs första kyss.
Bara för att jag känner att jag har fått sånt himla flyt så får ni ännu en del idag. Hoppas ni gillar den.
Minst 14 kommentarer för nästa del? ♥
Kapitel 27 - My feet hurts
Tidigare i kapitel 26:
Killarna ooh’ar medan Niall funderar ut en fråga och jag sitter på helspänn.
”When did you get your first kiss?” frågar Niall tillslut och jag känner hur det bildas en klump i halsen.
”Uhm.” stammar jag och försöker samla mod.
”Yes?” manar Zayn på.
”I’ve.. I’ve never been kissed.” mumlar jag tillslut. ”So, my turn to spin!” säger jag och sträcker mig fram för att sätta fart på flaskan och försöka få bort uppmärksamheten från mig men en arm hindrar mig.
Alices pov –
Jag öppnar garderoben och letar reda på en vit skjorta och ett par svarta byxor. Jag ska jobba i restaurangen ikväll för att flera i personalen har blivit sjuka. Så då får jag och Stefan rycka in helt enkelt, det brukar bli så ibland. Så svarta byxor och vit skjorta är standard outfit då man ska jobba i restaurangen. Medan jag byter om så vandrar mina tankar tillbaka till kvällen innan efter att jag sagt att jag aldrig blivit kysst. Killarna hade först suttit som i chock, men sedan hade de varit förstående. Som vanligt. De är verkligen underbara killar och jag är så glad att jag kan kalla dem mina vänner. Tyvärr så har jag inte hunnit träffa dem något idag, det har varit fullt upp då så många i personalen är borta.
När jag fått på mig kläderna så borstar jag igenom mitt skatbo till hår och sätter sedan upp det i en stram hästsvans. Jag lägger lite puder på de rödaste partierna i ansiktet och kletar på lite mascara på ögonfransarna. När jag känner mig klar så tar jag på mig ett sorts förkläde som man ska ha då man serverar. Jag knyter det runt midjan och tar sedan på mig mina skor. Precis då jag ska öppna dörren och gå ut så knackar det. Förvånat öppnar jag dörren och ser Liam stå utanför.
”Liam, hi!” säger jag glatt.
”Hi Alice!” säger Liam minst lika glatt och ger mig en varm kram.
”What are you doing here?” frågar jag honom när han har släppt mig.
”We haven’t seen you all day, so I came here to ask if you want to hang out with us?”
“Aaw, I would love to! But I can’t. A lot of the staff is sick so I and Stefan have to work tonight.”
“Oh, okay. But maybe tomorrow then?” Liam ser uppriktigt ledsen ut över att jag inte kan göra något med dem och jag får dåligt samvete.
”Maybe, I haven’t got my schedule for tomorrow. But if I’m not working I would love to hang out with you and the boys!” Liam lyser upp igen och ger mig ett stort leende.
”Great! We’ll be looking forward to it.” han ger mig en till kram och en lätt puss på kinden.
”See you tomorow then.” säger jag medan jag rodnar lätt av hans beröring.
”Oh stop beeing so cute.” skrattar Liam åt mina röda kinder. ”See you tomorow, bye!” säger han sedan och försvinner sedan nedför korridoren.
”Bye.” ropar jag efter honom medan jag själv går ut från mitt rum och låser efter mig.
Precis så jag ska ta första steget nedför trappan så kommer jag på att jag har glömt mobilen, så jag vänder och joggar tillbaka till mitt rum. Jag låser upp och går fram till sängbordet där jag ser mobilen ligga, och stoppar ned mobilen i bakfickan på byxorna. Med en suck går jag tillbaka ut i korridoren, låser dörren och börjar för andra gången gå ned till köket. När jag kommer in i köket så möter jag en svettig Kristoffer och resten av kökspersonalen, eller några mindre än vanligt för de är också sjuka.
”Lill-tjejen! Vad bra att du är här. Vi behöver all hjälp vi kan få just nu. Du vet hur du ska göra, skrivblocken och pennor ligger på bänken bredvid dörren så det är bara att köra!” Kristoffer är riktigt stressad, så jag nickar bara och tar en penna och ett block och går sedan ut i matsalen.
Där ute letar jag reda på Linda. Hon är ”chef” över de som serverar.
”Hej Alice! Kul att se dig i annat än stallkläderna.” säger hon och blinkar.
”Kul att se dig också Linda. Vilka bord ska jag ta?” jag är full av energi och vill komma igång med arbetet så fort som möjligt.
”Du kan ta 3,4 och 5 till att börja med.” säger Linda och nickar mot borden hon precis tilldelade mig.
Jag nickar till svar, stoppar ned blocket och pennan i en ficka på förklädet, och plockar på mig två stycken menyer till det första bordet jag ska ”serva”.
”Hej, jag heter Alice och jag kommer vara den som tar hand om er ikväll.” säger jag glatt till paret vid bord 3 och jag får leenden tillbaka medan jag delar ut menyerna till dem. ”Vill ni ha någonting att dricka innan ni beställer?” frågar jag sedan och plockar upp blocket och pennan.
”Jag skulle vilja ha ett glas rött vin.” ler kvinnan mot mig.
”Samma för mig, och skulle vi kunna få en kanna med vatten också?” frågar mannen.
”Ja självklart.” säger jag och antecknar snabbt vad de vill ha. ”Då kommer jag alldeles strax med drickan.” jag går sedan snabbt ut i köket och häller upp två glas vin och en kanna med vatten och några isbitar.
Jag går tillbaka ut till paret och ger dem deras dricka. Sedan gör jag samma procedur med bord 4 och 5. När alla borden har fått det de vill dricka så börjar jag ta mat-beställningarna. Kristoffer arbetar på bra i köket och maten kommer snabbt ut till kunderna.
Jag får några fler bord att ta hand om, men till slut får jag en lucka då jag kan sätta mig ned i köket och pusta ut. Medan jag sitter och masserar min ena fot så slänger sig Stefan ned på en stol bredvid mig.
”Åh gud, mina fötter värker.” stönar han och börjar göra samma sak som mig.
”Mina med. Men det är sjukt roligt ändå.” säger jag och knuffar lite på honom.
”Ja faktiskt, folket älskar mig.” säger han malligt och sträcker på sig.
”Haha, de låtsas bara så du inte ska bli ledsen och förgifta deras mat.” retas jag medan jag reser mig upp för att börja jobba igen.
Stefan räcker barnsligt ut tungan åt mig medan jag skrattandes går ut till matsalen igen. Jag går runt till de borden jag ansvarar över och frågar om de vill ha mer dricka eller vill ha någonting annat och hämtar det de vill ha. Jag passar upp dem helt enkelt.
”Alice! Kan du ta de fem personerna vid bord nr.7? Jag måste åka in till stan och köpa vin, det är helt slut. Stefan tar de andra borden, men du kan ju fråga han sen om han behöver hjälp med någon av dem.” Linda kommer springandes med sin jacka halvt påsatt och små svettpärlor rinner nedför hennes panna.
”Självklart! Vi fixar det här, kör inte ihjäl dig bara.” uppmanar jag henne innan hon nickar och försvinner ut genom köksdörren.
Jag kollar så att mina andra bord är nöjda och glada innan jag tar fem menyer och går till bord nr.7.
”Hej jag heter Alice och jag ska ta hand om er ikväll.” säger jag med blicken i anteckningsblocket som jag kladdar ned något som bord nr.4 nyss ville ha.
”Take that one more time. And this time, in english please.” skrattar en bekant röst och jag lyfter blicken från anteckningsblocket.
Självklart. Framför mig sitter såklart Liam, Niall, Harry, Zayn och Louis. Jag känner hur ett leende sprids på mina läppar av bara synen av killarna och de ler minst lika glatt tillbaka.
”Hello, my name is Alice and I’m going to be your waitress this evening.” säger jag propert och niger lite. “Do you want to order your drinks while you decide what you want to eat? fortsätter jag sedan.
“I would like a coke, miss.” säger Zayn med snobbig ton.
“Make that two.” Liam hänger på våran lilla “lek”.
”A coke for me too.” Utropar Harry medan Niall och Louis kollar på varandra.
”Same here!” utropar Niall och Louis samtidigt och alla börjar skratta.
”So, five Fantas then.” skrattar jag och vänder mig om och går mot köket.
”Alice! Kan du snälla ta bord 9? Jag har fullt upp.” Stefan stoppar mig precis innan jag ska gå in genom dörren till köket.
”Ja men så klart.” ler jag. ”Jag ska bara hämta dricka åt bord 7 först.”
”Tack, du är en ängel.” säger Stefan tacksamt och rusar sedan vidare med en kanna vatten i högsta hugg.
Jag går in i köket, hämtar en bricka och ställer 5 glas på den. Sedan fyller jag glasen med några isbitar och sedan cola. När jag är klar med det så bär jag ut brickan till killarna.
”You can decide on what you’re going to eat a little bit longer. I’ll be right back.” säger jag till dem och går till bord 9.
”Hej jag heter Alice och jag sk-” börjar jag.
”Alice?” säger en bekant röst och jag tittar upp från menyn jag håller i handen.
Åh nej.
Okej, vet inte vad som hände men igår kväll så fick jag världens ryck och skrev hela tre kapitel... Så här får ni kapitel 27. Hoppas det duger eller något.
Minst 12 kommentarer för nästa kapitel? ♥
Allt möjligt.
Sorry!
Shit pommes!
Kapitel 26 - Nickname
Hurra rop hörs i rummet och plötsligt ligger jag underst med fem killar över mig.
”Guys, if you don’t move I can’t answer her.” stönar jag mödosamt.
Med en rasande fart så försvinner killarna från mig och de sätter sig tillrätta i soffan/på golvet igen.
”Can we please watch the movie now?” frågar jag och Alice trycker på Play.
Till: Minna
En fika låter awesome. Ska vi säga på lördag?:) Kram, Stefan
Alice pov –
Filmen lider mot sitt slut och jag försöker kväva en snyftning. Dock lyckas jag inte så bra för Louis som sitter bredvid mig vänder sig mot mig.
”Why are you crying?” frågar han försiktigt och torkar bort en tår som rinner nedför min kind.
Filmen har slutat och allas uppmärksamhet är nu riktad mot mig.
”Because… I don’t know. All the love. I... And then she… And he just…” svamlar jag medan tårarna envist fortsätter rinna.
”Wow, your period really messed up your feelings and stuff, huh?” flinar Harry på andra sidan av Stefan.
Jag ger honom en mördande blick medan de andra börjar skratta. Egentligen vet jag precis varför jag gråter som en galning. Jag vill ha kärlek. Äkta kärlek, som i filmen. Som i alla kärleksfilmer. Jag vill bli kysst för första gången av någon som jag verkligen älskar. Av någon som verkligen älskar mig. Jag är 17 år och har aldrig blivit kysst, hur patetiskt är inte det egentligen? Det här med kärleken är min allra innersta hemlighet. Inte ens Stefan vet om att jag aldrig har blivit kysst.
”A penny for your thoughts.” viskar Louis plötsligt i mitt öra och jag rycker till.
”SPIN THE BOTTLE!” skriker Zayn och innan jag hinner protestera har Louis dragit ned mig på golvet där alla sitter i en ring.
”Uh, Zayn. I think that if we’re going to play ‘Spin the bottle’ we actually need a bottle.” säger Niall och kliar sig på hakan.
Alla brister ut i skratt och Zayn muttrar något ohörbart.
”I can get one from the kitchen.” säger Stefan och reser sig upp.
“I’ll follow you, I need a snack.” Niall ställer sig också upp och klappar sig på magen.
”Bring some snacks to us too, please. And don’t let Irish eat all of it!” ropar Harry innan Stefan och Niall har hunnit stänga dörren efter sig.
Liam, Louis, Zayn och Harry startar en vild diskussion om vilka som är de bästa skyltarna de sett på deras konserter, och i brist på annat plockar jag fram min mobil (ja jag har faktiskt en mobil, hör och häpna! en Samsung touch till och med..) och börjar spela Tetris. Plötsligt försvinner mobilen ur mina händer och jag tittar förvånat upp på Harry som har ett brett flin i ansiktet medan han fipplar runt på mobilen. Efter någon minut räcker han tillbaka mobilen till mig och jag tittar frågande på honom.
”What did you do?” frågar jag misstänksamt.
”Look in your contact-list.” flinar han.
Jag gör som jag säger och eftersom jag bara har personalens nummer så upptäcker jag snabbt en ny kontakt, Hazza The Best<3. Jag kollar på Harry med ett höjt ögonbryn och han ger mig ett stort leende. Jag kan inget annat än att le tillbaka.
”Can I have your number too?” frågar han och räcker fram sin egna mobil.
Jag kollar först på den med öppen mun och vet inte vad jag ska göra. Jag tar osäkert mobilen från hans hand och stirrar på skärmen. Jag har aldrig gett mitt nummer till någon annan än personalen här på hotellet förut.
Jag trycker sakta in mitt nummer och mitt namn, sedan ger jag tillbaka mobilen till Harry. Han kollar på skärmen och sedan på mig.
”You just wrote Alice. Are you not going to write something else?” han låter förvånad.
“I don’t know. I just have one nickname and it’s pretty embarrassing. “ säger jag och rycker på axlarna.
“What it is?” frågar Liam som har vänt uppmärksamheten från Zayn och Louis till mig och Harry.
”I’m called Lill-tjejen.” Killarna kollar frågande på mig.
”What?” frågar Zayn.
”Lill-tjejen.” säger jag igen mer noggrant.
Killarna försöker upprepa det, och det låter så roligt så jag kan inget annat än att skratta åt dem.
”What ever, I’m naming you myself then.” säger Harry plötsligt och fipplar lite på mobilen innan han lägger bort den.
”Can I also have your number?” frågar Louis och räcker fram sin mobil.
Jag nickar och tar mobilen. Åter igen skriver jag in mitt nummer och mitt namn och ger sedan tillbaka mobilen till Louis. Han kollar ner på skärmen, ler lite och knappar sedan några gånger på den sedan lägger han bort den.
”My turn!” ropar Zayn och nästan kastar sin mobil på mig.
Jag skrattar och skriver in namn och nummer, kastar tillbaka mobilen till honom. Sedan tar jag emot Liam’s mobil som han räcker fram och gör samma procedur med den.
”Now it’s our turn.” säger Zayn och rycker åt sig min mobil.
När han har skrivit klart så skickar han vidare den till Liam, som i sin tur skickar den vidare till Louis efter att han skrivit klart. Louis skriver in sitt nummer och räcker sedan mobilen till mig. När jag tar mobilen så möts våra händer och det går stötar genom min kropp. Jag drar snabbt åt mig handen med mobilen och kollar ner på skärmen medan jag känner hur kinderna hettar. Hoppas ingen märker bara. Jag lyfter sakta blicken och märker att Louis ögon är som klistrade på mig. Jag är inte den enda som märker det utan Harry viftar med ena handen framför ansiktet på Louis. Louis rycker till och blinkar förvånat.
”What?” frågar han då han märker att alla kollar på honom.
”You were starring at Alice like a crazy person.” flinar Zayn.
“I was not.” försvarar sig Louis. ”I wonder where Niall and Stefan are.” säger han och precis då brakar dörren upp och in kommer just Niall och Stefan.
De har famnarna fulla med chips, godis, bullar och drickor. De har även en tom cola flaska som egentligen var skälet till att de gick här ifrån. De radar upp allt gott på ett litet soffbord jag har och sedan sätter vi oss i en ring på golvet.
”Let’s do this!” säger Zayn och snurrar på flaskan som ligger i mitten på ringen.
Någon halvtimme senare
Utmaningar och sanningar har kastats fram och tillbaka mellan killarna. Jag har, till min lycka, sluppit att flaskan pekat på mig och har då inte gjort en enda utmaning eller berättat någon sanning. Men till min förtret så stannar nu flaskan pekandes mot mig.
”Truth or dare?” frågar Niall som snurrade på flaskan.
”Truth.” säger jag avvaktande, oroad över vad han ska fråga mig.
Killarna ooh’ar medan Niall funderar ut en fråga och jag sitter på helspänn.
”When did you get your first kiss?” frågar Niall tillslut och jag känner hur det bildas en klump i halsen.
”Uhm.” stammar jag och försöker samla mod.
”Yes?” manar Zayn på.
”I’ve.. I’ve never been kissed.” mumlar jag tillslut. ”So, my turn to spin!” säger jag och sträcker mig fram för att sätta fart på flaskan och försöka få bort uppmärksamheten från mig.
Åh, är så ledsen att det inte har kommit upp nåt kapitel på ett tag men de senaste veckorna har praktiken legat högst upp på prioriterings-listan. Har blivit erbjuden sommarjobb där jag praktiserat så jag verkar ju ha gjort bra ifrån mig! Men nu är jag tillbaka till mitt vanliga liv och ska försöka få igång den här bloggen igen. Ligger efter ganska mycket i skolan för jag missade en vecka pga praktiken så ska försöka ta igen det, sen är det dags att börja hård träna inför körkortet. Men, ska försöka så gott jag kan med att skriva på novellen.
