Kapitel 31 - She's afraid
Louis pov –
Jag vaknar upp av ett gällt skri och sätter mig förvirrat upp i sängen. Jag kollar bredvid mig och där Alice har legat är det tomt.
”Guys? Did you hear that?” hör jag Liam fråga trött ifrån golvet.
”I did.” svarar jag och sen hör jag resten av killarna svara också.
”Where did it come from?” frågar Niall och ställer sig upp.
”Alice isn’t in her bed.” säger jag samtidigt som jag drar av mig täcket och ställer mig upp.
”I just have to go to the bathroom.” mumlar Zayn trött och hasar sig iväg till badrummet. “Alice?!” hör vi honom utropa och vi alla rusar till toan.
Där på golvet ligger Alice. Hon blöder från handen och hennes spegel är i tusen bitar.
”I’ll call Stefan.” säger Harry och försvinner från badrummet.
Precis som tidigare idag så faller jag ned på knä bredvid henne. Jag tar försiktigt upp den handen som blöder och böjer försiktigt upp hennes fingrar så jag kan kolla på var blodet kommer ifrån. När jag ser vad det är som orsakar blodet så flämtar jag högt och bara stirrar. I hennes hand sitter en glasskärva. Den ser inte ut att sitta så djupt, men det ser ändå hemskt ut.
”Is that a piece of the mirror?” frågar Niall förskräckt och jag nickar långsamt. ”Should we take it out? I mean, so we can stop the bleeding.” frågar han sen och kollar på oss.
Liam, och Zayn nickar och jag tar ett djupt andetag. Försiktigt tar jag glasbiten mellan tummen och pekfingret och börjar långsamt dra ut glasbiten från hennes hand. Till slut har jag fått ut hela biten, den satt ungefär en halv centimeter in i handen. Jag lägger ifrån mig glasbiten och tar emot en bit blött papper från Liam. Jag torkar försiktigt bort blodet från såret och lindar sedan en liten handuk runt handen och såret.
Harry kommer tillbaka och säger att Stefan kommer alldeles strax. Plötsligt sätter sig Alice käpprätt upp med uppspärrade ögon. Hon stirrar ut i luften med tom blick.
”Alice?” frågar jag försiktigt och lägger mjukt en hand på hennes axel.
Det är som att slå på en knapp. Hon sätter händerna för ansiktet och ger ifrån sig ett gällt tjut. Hon drar upp knäna till hakan och slår armarna om benen. Ansiktet begraver hon i knäna. Hon gungar fram och tillbaka, hulkandes. Man kan höra henne säga ord ibland, men jag uppfattar inte vad hon säger. Jag sitter som förstenad och bara stirrar på henne. Vad hände är det enda jag kan tänka på. Plötsligt så börjar hon slå på sig själv. Hon slår på sig själv och skriker ord på svenska. Jag känner mig så maktlös, jag vill hjälpa henne men jag vet inte hur. Efter någon minut kommer Stefan inrusandes på toaletten och sätter sig på knä bredvid mig. Först sitter han bara och tittar på henne, sedan tar han tag i henne och lyfter upp henne i sin famn. Hon skriker ännu mer och slår på honom, men han bär helt oberört in henne till hennes säng. Jag och killarna följer tyst efter honom. Han hyschar henne lugnt medan han lägger ned henne i sängen.
”Lou, come here and hold her. Now.” hör jag Stefan säga och jag går stelt fram till sängen och sätter mig bredvid Alice. Jag lägger försiktigt armarna runt hennes kropp och känner hur hela hon skakar. Hon har slutat skrika, men då hon känner mina armar så börjar hon streta emot och slår på mig.
”Just don’t let go. Okay?” säger Stefan och spänner ögonen i mig då jag skrämt tittar på honom.
”What are those words she’s saying? They are is Swedish, right?” frågar Liam och pendlar med blicken mellan Alice och Stefan.
”She are saying words like ugly, worthless, forever alone, piece of shit and stuff like that.” suckar Stefan och sätter sig ned på en av madrasserna.
Stefans pov –
“But why is she saying that?” frågar Zayn förvånat.
Jag funderar ett ögonblick på vad jag ska säga, men sedan bestämmer jag mig för att berätta allt. Allt som jag vet om i alla fall. Allt som Alice har berättat för mig.
”It’s a long story, are you sure you want to know?” säger jag till killarna och de nickar tyst.
Jag slänger en blick mot Alice och Louis, hon verkar ha lugnat ned sig och ligger nu avslappnat i hans famn medan han tyst nynnar på någon låt. Jag ler lite och vänder tillbaka blicken till Niall, Zayn, Liam och Harry som nu har satt sig ned mitt emot mig.
”Okay, I don’t know if you have figured it out or something. But Alice isn’t my little sister. Or, she is like my sister, but not by blood. She came here about a year ago. I found her outside, collapsed right in front of the door. I took her in and my mother and father treated Alice like a daughter. The day after I’d found Alice, she woke up and were so confused. Me and my mother told her where she was and who we were. My mother asked Alice if she had anyone to call or somewhere to go but Alice said no and started crying. We didn’t want to push her so my mother and father let her stay here. Alice started to help me in the stable and she became like a sister. One night when I just were about to fall asleep someone knocked on my door and there stood Alice. She was scared like hell and she were crying. She told me that she’d had a nightmare and I asked about what. She told me that in the dream she was chased by a witch. And even though she couldn’t see the witch she could hear mad words. Like those she was saying a moment ago. And at the end of the dream she falls down a mountain, and then she wakes up. When she had calmed down from the dream she started to tell me about her life before she came here.” Jag pausar och kollar runt på killarna framför mig.
De sitter med stora ögon och kollar på mig, det verkar som att de inte alls var beredda på det jag hade berättat för dem.
”But that is not the worst thing. She told me that her mother had left when Alice was just a little girl and the kids in her school had started to bully her. They told her she was worthless and that her mother never loved her and that she was so ugly and nobody never would love her and stuff like that. They were really mean to her. She told me that she never had any friends. And then, when her father married a woman. Or as Alice calls her, the witch. The witch hated Alice, and yelled at her when Alice’s dad weren’t home. She did even hit Alice sometimes. So one day, the witch kicked Alice out from her home and told Alice that if she ever came back or tried to contact her dad, the witch would kill her. So Alice ran away, and ended up here, with us. And now tonight, I guess that her dad and the witch came to eat dinner here at the hotel and that really scared Alice. So my guess is that she had a really bad nightmare.” jag tystnar och vänder blicken mot sängen och Alice.
Hon och Louis har somnat och hon ser riktigt fridfull ut.
”She is my little sister, and I really love her. I don’t like to see her like this.” avslutar jag min historia med en suck.
Åter igen kollar jag på de fyra killarna framför mig. Deras ansiktsuttryck visar massor av blandade känslor.
”Wow.” säger Harry tillslut. ”She has been through so much.”
“Now I understand why she has acted like she did in the beginning.” det verkar ha gått upp ett ljus för Niall. “And now I understand why she hasn’t been kissed and why she always gets so awkward when we hug her and stuff.
“Yeah, I guess.” svarar jag. ”She is really confused right now too. I guess that you guys have noticed that she has been very moody?” killarna nickar och jag fortsätter. “Ever since you guys came here she hasn’t been herself, and that is because she is scared.”
“Scared of what?” frågar Zayn förvirrat. “Not of us right?”
“No, she’s not scared of you. She is scared of love. I don’t think she really has realized it, but she really likes Louis. And she has never felt like that before. She doesn’t know how to deal with it and I think she is afraid of getting hurt.”
“We are so stupid!” utropar Harry och slår sig själv på pannan.
”Why?” jag tittar förvirrat på honom medan de andra börjar skratta.
”Lou really likes her to! We should have realized that the reason she has acted weird sometimes is because Lou has been there.” flinar Harry.
“We just have to make Alice realize how she really feels and then they can be a couple!” säger Niall glatt.
“Actually.” hör vi Louis från sängen. ”We’ve kissed.”
Nåt sorts mellan-wierd-random-crap kapitel.. Minns inte ens om jag skrev i första kapitel att "Häxan" skulle döda Alice men jag är för lat för att kolla tillbaka öhöhöh. Jag vet att uppdateringen suger, men har ig varning i två dryga ämnen, pluggar till körkortet och försöker umgås med mina kompisar då jag kan. Massa ursäkter jag vet, men så ligger det till just nu. Men jag försöker iallafall få ut nåt kapitel då och då, det kommer bli bättre så småningom.
Minst 20 kommentarer från olika personer för nästa kapitel? ♥
Länkbyte!
Jag uppmanar er alla att läsa den här novellen, den är riktigt bra! Hon har bara hunnit skriva några få kapitel så det är lätt att komma ikapp. Jag har läst novellen som hon skrev innan den här och det var så sjukt bra! Tryck på bilden för att komma till bloggen, och adressen finns även i Länkbytes-spalten till höger.
Kapitel 30 - Help.
”Lean forward and swing you right leg over the back and glide down to the ground. Just like you did when you had a sadle.” han lyckas landa på fötterna och jag skrattar åt hur brett han går.
Han går fram till mig och ska precis böja sig ned och ge mig en kyss då den stora dörren på hotellet slås upp och Stefan rusar ut, tätt följd av resten av One Direction och Stefans föräldrar. Louis tar ett snabbt steg bort från mig och jag blir i princip påhoppad av Stefan och killarna.
-bildlöst inlägg-
Louis pov –
Jag ser hur Alice blir omfamnad av killarna (inklusive Stefan) och hör hur de överöser henne med frågor. Jag står lite avsides, med hästen som vi hade ridit på. Jag står där och kollar på henne. Hon som vänt mig i rätt riktning igen. Hon som har dragit mig upp från botten. Hon som inte vet om allt som hon har gjort för mig.
”Alice!” hör jag någon ropa och jag väcks från mina tankar.
Jag ser att killarna har skingrat på sig, och Alice ligger medvetslös på marken. Jag tar två stora steg och faller ned på knä bredvid henne. Hon ligger där på den snötäckta marken. Så vacker. Så fridfull.
”Alice?” jag skakar försiktigt på henne, men utan resultat. ”What happened?” frågar jag killarna som står runt om oss.
”She started to shake and then she just, like disappeared.” säger Liam oroligt och sätter sig ned bredvid mig och lägger en hand på hennes arm. ”She’s cold like ice!” utbrister han och tar snabbt bort sin hand från henne.
Jag känner försiktigt på hennes panna, sedan på hennes armar. Han har rätt, hon är riktigt kall.
”We have to take her inside, now! She is hypotermic, she barely has any clothes on and she has been out for several hours now and it’s -15o outside. Come on now.” säger en kvinna som jag inte har lagt märke till förrän nu. ”Stefan, tar du hand om Limbo är du snäll?” det sista förstår jag att hon säger till Stefan, men vad vet jag inte.
Stefan nickar sammanbitet och tar tag i hästen, sedan leder han iväg den till stallet.
”Can someone please pick her up?” frågar kvinnan och tittar på oss killar som är kvar.
Jag ålar in en arm under hennes knäveck och en arm runt hennes axlar och så lyfter jag försiktigt på hennes lilla kropp. Hon har fortfarande samma fridfulla ansiktsuttryck och hon ligger lealös i mina armar. Jag följer efter kvinnan och vi går in i hotellet. Kvinnan går uppför den trappan som bland annat leder upp till Alice’s rum och mycket riktigt så stannar vi utanför hennes dörr. Kvinnan plockar fram en nyckel och låser upp dörren och går in i rummet. Jag följer efter och hon visar att jag ska lägga henne i sängen. Jag lägger försiktigt ned henne och stryker henne snabbt över ena kinden.
”Okay, so can someone of you boys run downstairs to the kitchen and ask Kristoffer for several bottles with hot water?” frågar kvinnan och blickar ut över oss.
“I can do it!” säger Zayn.
“I’ll follow and help him carry.” säger Niall och tillsammans försvinner de ut från rummet.
”Good. Now, you and you.” säger hon och pekar på Liam och Harry. ”You two, go and find some extra blankets in the storage at the end of the hall.” hon räcker över sin nyckel till Liam och de försvinner också ut genom dörren.
”And you.” säger hon till sist och vänder sig mot mig. ”Just sit here and watch over her. I can see that you really care about our little girl, so I’ll leave her under your supervision. When the boys comes back, you’ll lay the bottles of water next to her body. Then you’ll tuck her in under all the blankets. Do you understand?” jag möter kvinnans blick och nickar för att visa att jag förstått henne, sedan vänder jag min blick mot Alice igen.
Jag känner en lätt hand på min axel och vänder mig om för att kolla vem det är som tar på mig. Bakom mig står kvinnan och pendlar mjukt med blicken mellan mig och Alice.
”Stefan has told me about you and Alice. Just be careful and try not to hurt her, she is so fragile.” jag tittar förvånat på henne och hon ger mig ett leende. ”The reason why Stefan has told me is because I’m his mother, and Alice is like the daughter we never got. But, when she wakes up, call us. Here’s my and my husbands numbers.” säger hon och räcker över ett visitkort.
”I’ll promise.” svarar jag och tar kortet från hennes hand.
”Good. Goodbye then.” säger kvinnan och tar sedan med sig mannen ut från Alice rum och stänger dörren efter sig.
“Please Alice, wake up. Please.” viskar jag och lägger mina händer runt hennes ena hand.
Den är så kall. Jag sitter sådär någon minut, och bara håller hennes hand och tittar på hennes ansikte, innan dörren slås upp och Harry och Liam kommer inrusandes med sina famnar fulla av täcken. Kort därefter kommer Niall och Zayn tillbaka med vattenflaskorna. Jag berättar för dem var de ska lägga flaskorna och tillsammans bäddar vi in henne i alla täckena. När vi är klara så kan man i princip bara se hennes röda hår sticka fram under täckena.
”And what should we do now?” frågar Liam och sätter sig i hennes soffa.
“I’m not leaving her.” säger jag bestämt och sätter mig på den sidan av sängen som är ledig bredvid Alice.
”We know you wont.” flinar Harry och slänger sig ned bredvid Liam.
Efter lite diskussioner så bestämmer vi att Liam, Harry och Zayn ska gå till deras rum och duscha men sedan komma tillbaka. Under tiden som de är och duschar ska jag och Niall försöka hitta några madrasser som vi kan sova på här i hennes rum. Sedan när Liam, Harry och Zayn kommer tillbaka så ska jag och Niall gå och duscha. Jag hade protesterat väldigt mycket till att jag skulle lämna henne, men när killarna började hota med att de skulle slänga ut mig i snön naken så fick jag ge med mig. Jag och Niall hittar fyra stycken madrasser i förrådet där Liam och Harry hade hämtat täckena förut. Så vi släpar in dem i Alices’ rum och breder ut dem över hela golvet. Sedan sätter vi oss i soffan och väntar på de andra. Niall fipplar lite med sin mobil och jag sitter med blicken fastspänd på högen av täcken, ifall den skulle tyda på att Alice har vaknat.
Efter ett tag kommer resten av killarna tillbaka så jag och Niall beger oss ner till våra rum för att fräscha till oss. Jag duschar så snabbt jag kan och sätter sedan på mig mina pyjamasbyxor och en t-shirt. Sedan går jag upp till Alices’ rum igen. Där möts jag av tre killar som ligger i en hög på golvet och slåss eller något.
”Seriously? I leave the room for like five minutes and you managed to get in a fight?” skrattar jag och sätter mig på soffan.
Jag får inget svar utan de fortsätter bara att brottas tills Niall kommer in i rummet med famnen full av chips påsar och drickor.
”I thought that if we are going to have a sleepover we would need some snacks!” ler han och pular in en näve chips i munnen.
“I’ll decide what movie we are going to see!” utropar Harry och börjar rota i en hylla med massor av filmer. “And yeah, Louis. You’re sleeping in Alice’s bed.” hör jag Harry mumla med huvudet inne bland massa filmer.
”Fine. I’ve already slept there so it’s fine.” säger jag likgiltigt och rycker på axlarna.
All rörelse runt om mig stannar upp. Eller ja,
”You’ve done what?” frågar Harry samtidigt som han rycker till och ska vända sig om, men slår huvudet i hyllan ovanför. ”When did you do that?” fortsätter han sedan och gnider sig på huvudet.
”A couple of nights ago. Eleanor had called or texted me, I don’t remember. But whatever, she had told me that she missed me and stuff, and I were just wondering the halls and ended up here, crying my heart out to Alice. I guess I just was really tired and confused and I fell asleep because I woke up here the next morning.” säger jag med ännu en axelryckning.
“Aaaw, Boo Bear!” piper Zayn och hoppar på mig.
Det slutar med att jag ligger underst i en hög med fyra tunga kroppar ovanpå mig, men jag älskar dom ändå.
Alice pov –
Jag sätter mig upp med ett ryck i sängen. Jag är alldeles kallsvettig och hjärtat rusar i 1000km/h. Jag kravlar mig ur sängen och rusar till badrummet. Jag vankar av och an över golvet några gånger innan jag ställer mig framför badrumsspegeln och stirrar på mig själv. Ful. Innan jag vet ordet av så har jag knutig ena näven och slagit den hårt i spegeln. Oälskad. Glaset spricker och flera stora skärvor faller ned på golvet. Värdelös. Knogarna svider men jag bryr mig inte. Vidrig. Jag tar upp en stor glasskärva och stirrar på min reflektion i spegelglaset. Äcklig. Jag kniper ihop med handen runt skärvan och jag känner hur kanterna skär in i handen. Oduglig. Jag trycker skärvan hårdare in i handen och ett ljust skri slipper ut från mina läppar. Ensam. Jag känner hur det börjar snurra och jag faller ihop i en hög på golvet och medan jag tappar medvetandet bit för bit snurrar fortfarande orden runt i mitt huvud som jag fick höra dagligen under många år. Hjälp.
Okej, jag erkänner. Det här kapitlet sög. Alice börjar spåra och jag vet helt ärligt inte var det håller på att ta vägen. Det är säkert fullt av gramatiska fel i både engelskan och svenskan men just nu orkar jag inte bry mig så mycket om det haha. Här har ni i alla fall kapitel 30, hoppas det duger!
Minst 20 kommentarer från olika personer för nästa kapitel? ♥ Jag älskar er.
Resultatet...
och jag är så ledsen att jag inte har skrivit nåt nytt kapitel, men jag har haft fullt upp med annat. men har börjat skriva på kapitel 30 nu så förhoppningsvis kommer det upp ett kapitel innan helgen är slut!
OH LORD!
